Efter djungelsafarin hade vi en heldag kvar i Chiang Mai innan nästa nattåg skulle ta oss tillbaka till Bangkok. I världens varmaste hetta promenerade vi in till staden i förundran varför vi inte valde att ligga vid poolen istället. Vi var i alla fall lite kulturella och besökte ett tempel som ser ut som alla andra tempel runt om hela Thailand. När kläderna drypte av svett skyndade vi tillbaka till hotellet och slängde i oss i poolen lagom till att ösregnet och åskan slog igång. Så klart. Vi kände oss ganska nöjda med Chiang Mai ändå, och såg fram emot att ta oss söderut mot förhoppningsvis mindre regnigt väder.

Vi tillbringade ytterligare en natt på tåget och vaknade till en thailändsk stämma som skråmade ”oooorangeeejuiceeeeee”. (Hela våra tågfärder följdes av denna man som endast kunde detta ord på engelska och tur var väl det för det var det enda han sålde.) Vi anlände på samma plats som vi började på, Bangkoks största tågstation. Eftersom vi lyckats bli bundis med hotellägaren runt hörnet där vi lämnat våra grejer, kunde vi förvara vår packning där över dagen och utnyttja deras internet. (Vi får väl hitta på någon tackpresent när vi kommer tillbaka i oktober.) Denna dag bestod av shopping, igen såklart. Men nu tog vi oss bort till Siam Square där vi kanske kunde fynda lite kvalitetskläder till lite billigare pris. Dock har Jossan smittats av mitt glömska huvud och fick värmeslag på väg i Tuk-tuken. När man får värmeslag samtidigt som man är trött och hungrig fungerar kroppen inte som den ska. Man blir virrig och glömsk och det enda man kan tänka på är hur man ska lyckas få svetten att sluta rinna. Väl framme vid Siam körde Tuk-tuken iväg och även Jossans mobil vilken vi aldrig mer kommer se skymten av tyvärr. Vi gjorde dock några tappra försök för att hitta rätt på den lilla prylen. Vi gick till informationsdisken och frågade om de fått in en borttappad mobil, och helt plötsligt stod hela Siam Squares vaktsystem bakom oss och pratade i Walkey talkeys på snabb thailänska. Helt plötsligt skulle vi följa med ner till källarvåningen, och in på övervakningsrummet. Där fanns svartvita bilder upphängda på de vita, kala väggarna med inringade misstänkta personer och vi började få ilningar i ryggraden. Snart skulle vi få se övervakningsfilmen där vi kanske kunde se vilken Tuk-tuk som körde oss till köpcentret, men tyvärr var bilderna för suddiga så vi kom inte så långt med den informationen. Vi som bara skulle fråga om informationen fått in en borttappad mobil slutade i värsta utredningen där papper skulle skrivas på. Det kändes lite väl mycket effort för den lilla mobilen, men det var väl värt ett försök antar jag!

Efter en stund kunde Jossan dränka sina sorger i lite shopping! Då blir man snabbt på bra humör! Vi gick runt i Siam, och ute i konstiga små butiker utanför köpcentret och tillslut hamnade vi i MBK igen. Där gjordes några sista fynd och snart hade hela dagen gått och vi var tvungna att skynda bort och hämta våra backpacks för att hinna med tåget mot Koh Tao.

En kväll i Chiang Mai, tuuk-tuuuk

Jägerbombs

Pippifåglar

Ett par munkar