Vi lärde aldrig av misstagen…

Det var sista dagen av två dagar i Bangkok, eftersom vi skulle med tåget till Chiang Mai framåt kvällen. Vi skulle hinna med mycket så vi packade ihop våra väskor fort men mycket noggrant. Vår kära hotellkvinna, Supa, tyckte nämligen att vi kunde lämna kvar alla saker vi inte skulle använda under vår resa och istället hämta upp dem när vi flyger tillbaka hem om två månader. Perfekt! Det betyder mer plats i väskan för mer shopping, så kan vi överbelasta våra familjers väskor när de kommer ned. Vi checkade ut och hela kalaset slutade med 90 kr/natt. Vi fick ut mycket av det priset och personalen var sjukt hjälpsam och vi blev bortskämda. Jag kan definitivt rekommendera stället och försöka hjälpa henne att få in gäster till det nyöppnade hotellet. At one inn heter det.

För att inte lyckas luras av någon tuk-tuk så tog vi bussen bort till de kända templena. Bussen kostade 1,50 kr men snirklade sig fram överallt och tog alldeles för lång tid. Men vi fick se en hel del konstiga marknader, fattiga byggnader och elkablar som Gud glömde (skulle vara något för dig pappa). Vi kom tillslut fram och fick veta att templet var stängt för turister men öppnade om någon timme. Då passade det ju bra att åka och kika på andra sevärdheter så länge. En tuk-tuk förare skulle köra oss men det slutade snart i missförstånd och förvirrningar. Allt var bullshit från första början, bara för att kunna sälja på oss en tur. Snart hamnade vi i den ena juvelaffären efter den andra där det förväntades att vi skulle spendera pengar. Vi visste om allt detta från första början, vi hade blivit varnade om dessa tuk-tuk knep. Lättare sagt än gjort, nu stod vi där i en knivig situation, lättlurade som aldrig förr och osams med chauffören. Det sjuka var att när den resan var slut så var vi så nära att råka på samma sak ingen. Och igen. Förmiddagen som skulle spenderas på en massa olika tempel slutade i konstiga affärer där folk ville skräddarsy kostymer åt oss. Herregud säger jag bara, det är inte lätt och man vet inte vad man ska tro på. Vi får hoppas att vi blir bättre på detta. Tillslut lyckades vi i alla fall se ett tempel där den sovandes Buddhan befann sig som vi letat efter så länge. Men vid det här laget var det inte speciellt intressant eftersom vi var irriterade och lurade uppåt öronen. Vi bestämde oss för att ge utlopp för vår frustration på lite shopping istället, något som vi i alla fall kunde hantera.

Vi känner nu att det är väldigt skönt att ha resten av resan bokad med transport och allt vad det nu innebär. På så sätt slipper vi förhandla med taxi- och tuk-tuk förare mer än nödvändigt. Nu sitter vi på nattåget och lämnar hysteristaden bakom oss för ett tag.

Den sovande Buddhan är vaken

Mysig toalett, det är bara att vänja sig…

Våra säten förvandlades senare till sängar

Share

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *