Tiger mys i Chiang Mai

Tågfärden gick galant! Det tog oss närmre 17 timmar från Bangkok till Chiang Mai. Tåget var lite speciellt, och toaletten likaså. Ett hål i golvet med öppna fönster så regnet öste in. Om det var blött överallt på väggar och golv av regn eller kiss är ovisst. Svårt att hålla balansen var det i alla fall när tåget rörde sig och hoppade och for. Tur att man fortfarande är ung och smidig, värre hade det väl varit om man hade ett par år på nacken och försökt sätta sig ner på huk och träffa hålet… På kvällen satt vi i ett litet bås mitt emot varandra, precis som på vanliga tåg. Vi blev erbjudna färskpressad apelsinjuice och alla olika slags frukter hela resan. När det blev tid för läggdags förvandlade de vårt sittbås till en hytt med en våningssäng. Mycket smidigt, och mysigt! Vi låg i vår egen koj med draperi för och vaggades till sömns av tågets långsamma rytm.

När vi kom fram till Chiang Mai, färdigcheckade och ombytta, så hoppade vi på en Tuk-tuk som körde oss bort till det kända tigertemplet. Där kunde vi titta på, klappa, gosa och kela med en massa olika tigrar, stora som små. Vi fick börja gosa med de nyfödda 2 månaders gamla tiger ungarna. Det var det sötaste jag sett på länge kan jag lova! Klumpiga, nyfikna och små klättrade de upp på oss och nafsade oss på armarna. Mitt hjärta smälte och jag hade gärna tagit med mig en hem…

Efter småttingarna tog vi ett kliv upp i storleksordning. Vi gick in i buren till en massa enorma två åringar. Dessa tigrar var gigantiska, riktigt mäktigt. Men vi kunde ligga och mysa med dem, klia dem på magen och de verkade inte bry sig speciellt mycket. Inte kunde man tro att dessa överdimensionerade kissekatterna kunde vara farliga och ryta till inte. Efter två års ålder kan man inte låta folk komma i närheten för då är de alldeles för aggressiva.

Vi gick omkring i tigerparken i flera timmar och ville egentligen inte gå därifrån, men snart var det dags att bege sig vidare för att se på lite orm show. Vår tuk-tuk förare hade snällt och tålmodigt väntat på oss och körde oss vidare. Ormshowen var helt galen. Vi kom in på en bakgård där de byggt upp någon slags arena, och där fanns det ormar i alla olika storlekar och sorter. Kobror, pytonormar och allt vad de heter. De utmanade ödet med de giftiga kobrorna, och många gånger trodde vi de skulle dö. Snart började de nästintill kasta ormar på oss, så vi skrek och sprang ifrån arenan med hjärtat i halsgropen. Helt sjukt var det.

Efter adrenalinflödet på ormshowen tuk-tukade vi oss vidare till en liten by där vi kunde träffa på ett udda folkslag. Här bodde man i små hyddor med lövtak. Folkslaget kallas för Longneck. Tjejerna i byn smyckar sina halsar från tidig ålder med tunga, tjocka, guldiga metallringar. Ju äldre man blir, desto fler ringar sätter man på, och de allra äldsta i byn hade halsar långa som giraffer. Fråga mig inte varför, de förstod ingen engelska så man kunde bara titta på dem och fundera på hur sjutton man kan vilja göra något sådant. Smycket kunde väga runt 5 kilo och tar de av sig den så kan nacken brytas för den är så skör. De sover med jättehöga kuddar för att inte strypas. Det såg inte klokt ut, men flickorna var så himla söta och vackra. Jag kan dock inte förstå detta…

Tillslut var vi tillbaka i Chiang Mai igen, och då var det dags för nattmarknad. Antagligen kommer vi göra av med mer pengar här i Thailand än vad vi gjorde i Australien, för här köper man allt man tittar på bara för att det är så billigt, eller för att man känner sig taskig mot en stackars fattig thailändare. Vi köpte saker så fort vi stannade till, och tillslut har man glömt vad sjutton det var man köpte egentligen. Hur som helst, kul var det, och vi avslutade kvällen på en galen Ladyboy show där man inte kunde se skillnad på män och kvinnor.

Share

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.