Vi vaknade till solens ljumma morgonstrålar som lyste igenom sänghimmelen i vårt rum på Waya Lailai, Wayasewa Island. Detta kunde inte annat än bli en bra dag! Efter en god frukostbuffé begav vi oss ut på havet till ett av alla rev.
REVHAJAR RUNT OM OSS
Att hoppa i ute på ett stort, öppet hav utan land i sikte kändes lite underligt. När vi tittade ner i cyklopet kände vi oss som ”hemma” igen. Under oss uppenbarade sig ett fantastiskt rev. Efter bara någon minut simmade en haj förbi precis framför oss. Nu snackar vi revhajar här, alltså ofarliga, vänliga hajar (för oss människor) som kan bli runt 1,5 meter långa. Det är ingenting i jämförelse med vithajen, men för oss var de tillräckligt stora. Det simmade runt tre, fyra stycken omkring oss.
Vår lokala guide dök ned och lockade dem med mat. Han kom så nära inpå dem att han kunde fånga en haj och ta upp den till ytan. Inte så sjysst kanske tror inte att hajen uppskattade det… Men det var en riktigt cool upplevelse och nu har jag äntligen fått simma med hajar. Det enda som saknas nu är att dyka ned i en bur och mata vithajar! Vi hämtade upp några fijianer på vägen hem som var ute och fiskade. Simmandes i snorkel och en lång spetsig sticka fångade de massvis med fisk – stora som små. Riktigt oldschool alltså.
PYSSLA OCH GÖR ARMBAND AV KOKOSNÖTTER
Väl tillbaka på resorten blev vi inbjudna av några fijianska kvinnor och barn att lära oss fläta armband. Vi satt på hopflätade palmblad i sanden tillsammans med familjerna och gjorde smycken av snäckor och torkade växter. Tillslut ville de visa oss hur man gjorde armband av kokosnötter (eftersom Jossan såklart kläckte att hon gillar kokos).
Barnen tog oss i handen och visade oss till deras by. Där satt folk och åt lunch på marken. De bodde i små skjul med madrasser på golven. De verkade dock inte besvärade av detta. De samlades runt om oss, frågvisa och nyfikna, gammal som ung. De hämtade två kokosnötter och sågade bort ändarna på dem. Sedan karvade de ur kokosköttet inuti och slipade tillsist utsidan mot en skrovlig sten för att få bort trådarna från det yttersta skalet. Så coolt och enkelt! Detta kan ni göra hemma, köp en nöt på ICA så får ni ett stort, modernt armband som säkert är dyrt i affärerna. Jag hittade mig också en ring gjord av ett spidershell.
HANDPLOCKAD PAPAYA I VACKER SOLNEDGÅNG – SUMMIT WALK
Dagen full av händelser var inte slut ännu. Jag och Jossan har svårt för att ha semester så vi skulle bestämt upp på den högsta punkten för att se solnedgången. En fijiansk kille visade oss upp. Vad vi inte var beredda på var att stigen knappt var en stig. Det var så lerigt och halt att vi varken kunde ha Converse eller flipflop. Enda alternativet var att gå barfota uppför den branta backen. Det tog oss runt 45 minuter att komma upp och svetten forsade i floder. Med ömmande fötter och värkande ben satt vi och tittade ut över vår resort och öarna runt omkring. Vi käkade papaya och clementiner som vi plockat på vägen upp. Solen började gå ned och himlen lyste i alla möjliga färger bakom molnen. Det var otroligt vackert.
Vägen tillbaka hade vi dock inte tänkt på. Det blev mörkt fort och vi hade ingen ficklampa. Detta var fullständigt livsfarligt och vi skrapade upp både tånaglar och fotsulor på vassa stenar som inte syntes i mörkret (för att inte tala om alla vurpor i leran). Jag trodde aldrig vi skulle komma ned! Det var ett äventyr som vi avslutade i ett svalkande bad i vattenfallet under stjärnhimlen. Den natten sov vi gott kan jag lova!
LÄS MER OM ATT BACKPACKA I FIJI HÄR
Hmm mata vithajar i bur det skulle jag aldrig göra,
är det nödvändigt.
Pappa
Hmm mata vithajar i bur det skulle jag aldrig göra,
är det nödvändigt.
Pappa