Vi tog farväl av Nacula Island och Nabua Lodges vänliga personal för att hoppa på en liten jolle. Den var identisk den som deltagarna från Expedition Robinson tar när de anländer ön för första gången. Vi kom till färjan och körde tillbaka söderut mot Naviti Island. Där på Korovou Resort – precis intill White Sandy Beach – blev vi välkomnade av sång och drinkar. I ett 32 bädds rum bodde vi med mestadels engelsmän. Vi hann ligga en stund vid poolen innan det började regna igen, och sedan blev det dags för mat.
GOD MAT OCH EN MASSA ’BULA’
Tidigare har jag nämnt att maten i Fiji inte är någon personlig favorit. Här på Korovou Resort visste de vad de gjorde – buffén var oändlig och gudomligt god! Nu kunde vi för en gångs skull äta oss mätta. När desserten var uppslukad ställde några söta fijiankillar till med show. Vi fick återigen lära oss ’Bula’ dansen som vi har dansat varje kväll vid det här laget. Här i Fiji handlar allt om Bula. Alla sånger de sjunger handlar om Bula. Allting heter någonting med bula (Bula Bar, Bula dining, Bula som skål, som hej, som välkommen osv). De säger Bula hela tiden så ordet kan ha många betydelser. Killarna kunde showa så det blev en lustig kväll med mycket Bula! Nu ska vi försöka sova tillsammans med resten av alla 32 personer.
FIJIANSK SÖNDAGSKYRKA
Vi vaknade till ljudet av trummor och det var dags för frukost. Riktigt smaskig sådan. Nybakat varmt bröd och frukt i mängder. Därefter var det hög tid för oss att ta en titt i söndagskyrkan. Där ställdes det till med körsång i stil med amerikanskt gospel. De klappade i takt med händerna och sjöng med till sångerna som visades på en digital storskärm på väggen. Lite mer tjohej än Svenska kyrkan! Även om sången var falsk så var det faktiskt lite underhållande.
OTROLIGT VACKERT KORALLREV
Här i Korovou ligger revet ända upp till strandkanten, därför går det inte att bada utan att skrapa upp hela fötterna. Vi gick i och simmade en bit bort där vattnet inte var så grunt. Hujeda mig, vad vackert det var! Korallerna såg ut som tagna ur en film, det var alla slags olika färger och former. Det fanns kanske inte riktigt lika mycket fiskar som vi har sett innan, men revet var tillräckligt vackert för att kunna roa oss. När vi låg där och snorklade upptäckte vi en liten båt som åkte förbi oss. Den båten som tar nya gäster från färjan in till ön. Där i satt Hanna och Sara, värmlänningarna som vi träffat lite överallt under resan. Vilken trevlig överraskning! Dessvärre hann vi inte hänga så mycket med dem, för snart var det dags att ta sig vidare söderut, till Waya Lailai.
LÄS MER OM ATT BACKPACKA I FIJI HÄR
