Fraser Island – världens största sandö

Vi gick upp tidigt på måndag morgonen och käkade pannkakor till frukost och samlades sedan med resten av gänget för morgon briefingen. Vi packade ihop allt bagage, frysboxar med mat och goon och tälten och hoppade sedan in i de fyrhjulsdrivna jeeparna för att bege oss bort till Fraser Island. Färjelägret bestod av en färja och vägen dit bestod endast av en massa lös sand och vi snackar inga vägar nu inte. För att ta sig upp på färjan var det bara att ta fart i sanden och försöka pricka rätt för det blåste väldigt mycket så färjan låg inte speciellt stilla. Det var inte speciellt långt att ta sig över med båten, men ändå hann vi se flera delfiner som simmade runt i vattnet kring färjan.

 


Packa in allt i bilarna


Ganget i var bil


Pa vag till farjan


Laskig vag till farjan

Vi var tre bilar och en ledarjeep som Luke körde, vår supercoola guide. Han pratade och hade samma utryck som Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean med blonda dreads, helt egen men riktigt söt och sjukt skön humor. Och så rimmade han på varje ord han sa, helt sjukt. I vår bil var vi två israeler och tre engelska tjejer, en chilenare plus jag och Jossan. Annars bestod gruppen mest av engelska tjejer, men vi hade också två tyskar, två danskar och två holländare. Vi körde längs med stranden och det var ganska högt tidvatten så ibland fick man köra runt vågorna som kom upp emot en. Efter en stunds körning på the highway på beachen kom vi fram till stället där vi skulle sätta upp vårt läger. Vi satte upp våra små tält som rymde 4 personer, jag och Jossan bodde ihop med en tysk och en dansk, och gjorde sedan lunchmackor i partytältet. Därefter åkte vi iväg med jeeparna till en sjö, vi parkerade bilarna på stranden och knallade upp i skogen runt 40 minuter för att komma till denna mysiga lilla sjö som låg i en sandgrop. Lake Wabby heter den sjön och den är omringad av eukalyptus skog på tre av sidorna medans den fjärde sidan är ett stort sandtag som långsamt täcker igen sjön och snart kommer den inte finnas kvar längre. Vi har varit så sjukt oroliga för att vädret skulle vara skit när vi var på Fraser, men vi hade riktig tur. Det har verkligen öst ner ett par dagar så sannolikheten att vi skulle campa i ett dyngsurt tält var ju ganska stor. Men som tur var hade vi fint väder alla dagarna, det enda var att det kom någon liten enstaka regnskur då och då, och det kan man ju lätt överleva med! När vi badade i sjön kom en sådan skur, ganska kraftig men den gick snabbt över, man kunde se halva sjön med piskregn och resten av halvan var det fint väder. Det såg ganska lustigt ut faktiskt.


Vi stannade vid en liten flod, vattnet var bronsfarjat men drickbart


Vy fran vart lager


En av israelerna, Jossan och jag

 Men tiden sprang iväg och efter ett tag var det dags att ta sig tillbaka till lägret igen för att laga lite middag innan det blev mörkt. I vår grupp hade vi Ella, en riktig masterchef, så vi slapp lägga ett finger för matlagningen och bara njuta av hennes extremt goda chicken stirfried. Vi satt i sanden men man kunde tro att man satt på en riktigt bra thairestaurang, så gott var det! Det dracks öl och goon och kvällen var igång, musiken dunkade från jeeparna och dryckeslekarna spelades för fullt. Så småningom blev nyfikenheten för Dingoshundarna allt för svår att hålla tillbaka, så jag och en av danskarna, Erik, drog ut på vår egen lilla dingosafari. Dingosarna sprang runt bland tälten, ibland även inne i tälten och de gjorde allt för att försöka lura till sig en fet köttbit från vår BBQ. Men det är ju vilda djur, och vi har blivit varnade så många gånger för att de är farliga, så det var med skräckinjagande förtjusning som vi gick runt och letade efter dem i mörkret utanför lägret. Men de är så söta, det är svårt att riktigt inse att de är farliga, men de kan se riktigt luriga ut när de kikar på en. Vi såg ett par dingos så vi gick och la oss i tältet och det var en upplevelse bara det. Det smög omkring dingos runt tälten och ibland krafsade de från utsidan och stack in nosen mellan blixtlåsen i öppningen. Spännande!


En dingo!


Danskarna ar pa g med maten


Var grupp och Ella, the masterchef

Share

0 thoughts on “Fraser Island – världens största sandö

  1. Hej Emelie!
    Mycket bra blogg och tips för den som tänkt resa till Australien! Jag hade en undran, vilka var det som anordnade er resa på Fraser Island? 🙂

    MVH
    Danne

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.