Vi hade fått för oss att eventuellt strunta i Machu Picchu eftersom att det kändes så otroligt turistigt och dyrt. Men vi bestämde oss för att ta oss dit ändå – vi är ju trots allt i Peru och Machu Picchu är ett av världens sju underverk!
Machu Picchu med bil 2 dagar/1 natt | 397 Soles | 1000 SEK* |
*kostnad per person under vår resa 2014
INKALEDEN – INTE ENDA VÄGEN TILL MACHU PICCHU
Trots vår omtumlande resa som illegala i Peru var vi spända på att se detta underverk som folk bokar flera år i förväg. Inkaleden – leden som Inkaindianerna gick – är egentligen den enda riktiga vägen. Det hade inte vi bokat för ett halvår sedan vilket oftast krävs för att få en plats. Det finns en massa andra alternativa vägar att välja på för att ta sig till den försvunna staden, till exempel med mountainbike, bil, tåg eller via andra leder. De alternativa vandringslederna tar flera dagar men vi var inte jättesugna på att spendera en massa pengar och tid på en lång vandring.
ETT DYRT UNDERVERK
Machu Picchu är en av världens mest populära och ikoniska resmål. Det lockar turister med all slags budget och därför kan de ta överpriser. En tågbiljett kostar runt $ 70 för en turist medan det kostar lokalbefolkningen $ 1 för en resa. Vi bestämde oss för att ta oss till Machu Picchu med bil. Det var fortfarande en dyr tur men billigare än tåget och vi skulle bara övernatta en natt.
OBEHAGLIGA OMKÖRNINGAR I BERGEN
Eftersom vi skulle sitta i en bil i sex timmar tyckte vi att det var en jättegod idé att vara ute och festa hela natten för att sova tre timmar innan vår tur. Detta visade sig – såklart – vara ett mindre bra beslut. Bilvägen på sex timmar blev åtta timmar. Det var snirkliga serpentinvägar uppe i bergen. Bakfyllan satt där den satt och det blev inte bättre för att vår chaufför var av sämsta slag. Han körde som en galning i kurvorna – han körde över i vänster körfält och gjorde helt vansinniga omkörningar. Vid ett tillfälle körde vi förbi en bil som blivit träffad av en stenbumling som fallit från bergsväggen. De hade täckt bilen med en stor filt och jag hoppas verkligen att allt var okej med dem. Efter att ha trott att vi skulle dö efter varannan kurva uppenbarade sig det helt oväntade.
DÖDENS VÄG
Vi hade inte den blekaste aning om att vi skulle köra på livsfarliga vägar. Det var det ingen som sagt något om eller något som vi kunnat läsa oss till. Vägen var precis som Death Road i Bolivia! Det var inte lika långt ned om vi skulle köra över kanten – men lika död skulle vi vara ändå. Vägen var skumpig och hålig, smal och inte vänster trafikerad. Det är högertrafik i Sydamerika, men på vissa smala bergsvägar styr man om trafiken för att chauffören ska kunna göra bättre bedömningar till vägkanten. Som tur var körde vi längst in mot berget, till skillnad från de bilar vi mötte som nätt och jämt fick plats på ytterkanten. Där satt vi i en bil med en helt galen förare som stod på tutan konstant. Vi körde på en väg som inte är tillräckligt bred för två bilar att mötas på. Stupet öppnade sig rätt nedanför vägkanten och delar av vägen hade blivit översvämmad av vattenfall.
KÄNDES FÖR FARLIGT – BOKADE TÅGBILJETT HEM
Jag var livrädd och det var riktigt skönt att komma fram. Att vi skulle köra samma väg tillbaka kändes inte bra någonstans. Då skulle det vara vår tur att köra på ytterkanten av vägen. Chauffören kommer då sitta mot bergsväggen och inte ha någon aning om hur nära kanten han kör. Med vår galna, opålitliga, aggressiva chaufför fanns inte detta med på kartan. Kosta vad det kosta ville, men vi bokade tågbiljetter för hemresan och struntade i bilturen hem. Att det regnade nästa dag gjorde att vi kände att vi tagit helt rätt beslut. Regn på den där vägen – självmord säger jag bara.
GÅ LÄNGS TÅGRÄLSEN
Efter bilfärden gick vi en vandring längs med tågrälsen. Det är är endast tåget som kan ta sig hela vägen in till Aguas Calientes där du måste spendera natten inför sista vandringen upp till Machu Picchu.
Tänk på att det är en aktiv järnvägslinje – det går tåg där dagligen. Spåret går hela vägen från Ollantaytambo utanför Cusco. Vill du skippa bilfärden och gå vandringen på 10 timmar längs med hela tågrälsen – läs Alongdustyroads guide: How to get to Machu Picchu for $1.
Vi kom till slut fram till Aguas Calientes – även kallad Machu Picchu Pueblo. Där väntade middag och efterlängtad sömn på vårt hostel.
Fascinerande!. Vilka bilder, vilken miljö, vilka äventyr
Vilka människor som bodde där.
Vilka äventyr. Ni är verkligen modiga. Kram från Mormor
Waow! Vilken utsikt! Magiskt!
Åh vad häftig, så fina bilder!
tack!
Får gåshud av dina bilder.
Åh, tack snälla!
åhh vad fina bilder!
Helt rätt beslut att åka dit. VÄLDIGT fina bilder