Vi är nu i Potosi där vi bor på ett hostel som ligger 4100 meter över havet. Vi känner oss inte helt klara i skallen. Det snurrar och kittlar konstigt i tårna och överläppen. Än har vi inte drabbats av höjdsjukan, och vi hoppas verkligen att vi klarar oss utan den.

 

Du kan få höjdsjuka när du kommer upp på höga höjder – motsvarigheten till dykarsjukan och det känns som att du har en redig baksmälla. Ju fortare du kommer upp på höga höjder – desto högre är risken för höjdsjuka. Därför är det bra att ta det lite lugnt och vänja kroppen successivt vid de olika höjderna när du är i Sydamerika. 

Kroppen får mindre syre ju högre upp du kommer, det är därför luften blir tyngre när du andas. Genom att du blir andfådd försöker kroppen att ta upp mer syre, men om kroppen inte anpassar sig kan du riskera att få höjdsjuka. 

---

 

Efter vårt träningspass i Sucre kände vi oss väldigt klena. Allt var så jobbigt. Även när vi bara gick omkring i Sucre blev vi andfådda för ingenting. När vi insåg att Sucre ligger på 2800 meter över havet så förstod vi varför. Nu på 4100 meter har träningsvärken slagit till ordentligt! Flåset ska vi inte ens snacka om. Vi kan knappt gå! Känns träningsvärk mer ju högre upp man kommer?

 

Vi virrar runt i Potosi som flåsiga åsnor. Vi har inte vetat vart vi ska, var vi vill eller åt vilket håll mat finns. Det är väldigt backigt här och extremt smala trottoarer. När vi vimsar runt blir det en hel del upp och ned och tro mig, luften känns rejält tung.

 

---

Det är inte bara höjden som gav oss en smärre chock. Det är kallt. KALLT!!! Vi kom hit i shorts och t-shirt och hade svettats hela bussfärden på tre timmar från Sucre. Framme i Potosi gick folk i dunjacka och mössa. Så fort vi checkat in på hostelet drog vi på oss alla kläder vi hade. Buuurr vad kallt. Syrran ligger i sängen här brevid under täcket med pyamas, långa skidstrumpor, mössa och dunjacka. Vi får se hur långt våra ”varma” kläder räcker – vi har nog för lite med oss.

 

---

 

Vi är faktiskt rätt duktiga på att ta oss fram i Bolivia. Knackig spanska fungerar helt okej. Vi klev av bussen från Sucre utan att egentligen veta om vi var i Potosi, men det visade sig att vi hoppat av rätt. När vi skulle ta oss in till centrum hoppade vi på någon buss men vi hade ingen aning om var vi skulle hoppa av, vart vi var på väg eller var vi skulle bo. Plötsligt hoppade vi av framför ett hostel vi läst om, så det gick ju prima det! Det spelar inte så stor roll om vi tar fel buss och hamnar i tjottahejti när bussturen kostar 1,50 kr och taxi en tia.

 

---