När isen hade lagt sig här i Tavelsjö var det bara att inse att ju fortare vi införskaffade oss långfärdsskridskor – desto snabbare skulle vi känna oss som riktiga Tavelsjö-bor. Den 16 km långa och 15 meter breda isbanan är en av Sveriges längsta. Den ligger bara några 100 meter nedanför vårt hus. Som Bambi på hal is försökte jag hänga med i grannarnas tempo.

SKRIDSKO-LUNCHER

Att glida fram på isen har passat mig som handen i hansken, jag gillar det verkligen! Nu när jag jobbar hemifrån och har Charlie så passar det så himla bra att kunna rasta både honom och mig själv på isen på luncherna! Väderförutsättningarna har inte stoppat oss. Vi har tagit oss runt i oplogad djupsnö, navigerandes i blindo bland sprickorna och kämpat mot vinden och i -25 graders kyla. Det har inte varit graciöst, men tydligen har det gett resultat ändå! 

TAVELSJÖRÄNNET

I helgen ställde jag och Anton upp på Tavelsjörännet – ett motionslopp på isbanan. Det var 34 skridskoåkare som deltog i olika klasser. Vissa åkte åtta mil – fem varv! Jag tittade på väderprognosen dagen innan och bestämde mig för att jag skulle utmana mig på 32 km, fast jag aldrig åkt längre än 16 km. Prognosen skiftade och lagom till start hade det börjat blåsa upp rejält! Till en början var det svårt att förstå hur stark vinden var då vi fick en rejält skjuts i medvind. När det var dags att vända upp mot vinden var det som att köra in i en vägg – det tog tvärstopp! Det var en rejäl utmaning att kämpa mot vinden. Jag som annars brukar tampas med dåligt mind set när det blir för jobbigt höll på något underligt sätt humöret uppe. 

FRÅN BAMBI TILL EN ANDRA PLACERING

Isen var blöt, solen började kika fram och det var otroligt varmt men vinden blåste bort svettdropparna. Svanken värkte men det var en riktig självförtroende boost när jag körde om några i herrklassen i motvinden. På 1h 53 min kom jag tillslut i mål. Till min stora förvåning kom jag på andra plats i damklassen – bara 4 minuter efter vinnaren! Jag tackar Charlie för att han har fått mig att komma ut på luncherna och grannarna som gett en massa tekniktips! 

Läs mer om loppet i Västerbottens Kurirens artikel här. 

SOLNEDGÅNG PÅ HEMBERGET

Vi avslutade dagen med en tur upp till Hemberget med syrran och Otto. Snön smälter bort och det kan ha varit sista helgen som isen går att åka på. Jag hoppas det fryser på igen. Vintern får inte vara över än!