BULA!
Vi lämnade Nya Zeeland bakom oss och flög 3 timmar norrut till Nadi i Fiji. Det är inte någon tidsskillnad så vi ligger fortfarande 10 timmar före Sverige. Vi flög med Airpacific som mottog oss med öppna armar. Den fijianska personalen var övertrevlig och hade blommor i håret, och den tropiska känslan var fullbordad. Vi fick ett väl mottagande när vi kom fram till flygplatsen. Där stod ett fijianskt band med hawaiiskjortor och små gitarrer som spelade en gullig trudelutt. De hälsade oss glatt Bula (välkomna). När vi fått tag på vårt bagage fick vi reda på att vi inte skulle bo på det hostelet vi hade bokat. Det var tydligen fullt. Vi fick bo på ett annat hostel lite utanför. Det gjorde inte så mycket för det kostade oss endast 25 kronor att åka taxi. Vi en avskedsmiddag med våra värmländska vänner som vi träffat i Nya Zeeland. Ett par sista Smala Sussie repliker fick vi allt höra!
TSUNAMI OCH LOW TIDE – KAVACEREMONI
Man ska ju ta seden dit man kommer, så självklart skulle vi testa på att dricka Fijis nationaldryck Kava när fijianerna dukade upp för kava-stund på stranden. Kava är en pepparväxt som finns på de tropiska öarna i Stilla Havet. Växten är känd för sina psykotropa egenskaper och roten vars egenskaper värderas högt används i den här kavadrycken. Kava har en lugnande och avslappnande effekt och ger en känsla av välbefinnande.
På tal om filmen Smala Sussie kan jag jämföra kavadrycken med den hembrända dunken som Pölsa har i sin stuga med ruttna apelsiner och gamla sura strumpor i. Vi joinade en liten cirkel på stranden för att få smaka på denna dryck som både såg ut som smutsigt lervatten och smakade gammal jord. I denna stora dunk fanns vatten och roten av kava växten. Det var tydligen starkare än alkohol men hade inte samma effekt som vanliga droger. Dricker du tillräckligt mycket bliv du hög först en månad senare. Eftersom vi fick alternativet att dricka en tsunami (stooor skål) eller low tide (liten sipp) så kommer vi nog inte känna av speciellt mycket där i juni månad. Men det var en upplevelse och en annorlunda livsstil vi fick erfara.
CHILL I HÄNGMATTORNA
Visst domnade tungan ändå bort lite grann. Ögonen började peka i kors så vi la oss ned i hängmattorna och hade vårt sista snack för antagligen denna gång med fröknarna Karlstad. Några goa minnen kom upp och vi började prata om hur lyxigt vi hade det borta i Kaikoura när vi för första gången på tre månader kunde se på TV och titta på film i vårt eget rum. Hur man nu kan komma in på ett sådant ämne när man ligger i en stor hängmatta i värmen på en av paradisöarna i Fiji, lyssnandes till vågorna mot stranden och lokalbefolkningen som spelar gitarr till eldfacklorna som rör sig till vinden tillsammans med gott sällskap. Jo det kan man ju fråga sig… Antagligen har vi blivit bortskämda och förstår inte bättre helt enkelt.
LÄS MER OM ATT BACKPACKA I FIJI HÄR
