Från Hahei tog vi Stray-bussen som körde oss en ganska lång sträcka ända bort till Raglan. Raglan är ett känt ställe för surfing. Självklart skulle jag och Jossan hyra en bräda och testa på de Nya Zeeländska vågorna. Vädret här är ganska så rejält mycket kallare än i Australien. Igår kväll frös vi ordentligt i våra tunna sommarkläder. På dagarna blir det ganska varmt, men vi var så genomfrusna efter natten så det verkade aldrig som att vi skulle tina upp under bussfärden.
KALLT VATTEN OCH KRAFTFULLA VÅGOR
Att sätta på sig en blöt våtdräkt och veta att man skulle ner i det kalla vattnet kändes ju inte som det allra roligaste, men vad sjutton, surfa är kul och man kan inte ha varit i Raglan utan att surfa?! Vi bet ihop, gick ner i det klar-tukosa men kalla vattnet och trotsade den starka strömmen ut mot de ENORMA vågorna. Vågorna var helt sjuka – kraftfulla och stora som attan. De dundrade emot mig så jag sköljdes under som ett litet tunt aspblad i en torktumlare. Vågorna var mellan 3 – 5 meter höga men de kan bli ända upp till 7 meter de blåsigaste dagarna!
SVÅRSURFAT FÖR NYBÖRJARE
Ibland undrade vi om sista ögonblicket var kommet när vi inte hittade upp till ytan igen. Tur att det går att följa repet till brädan. Det var ganska läskigt många gånger, det var helt klart för höga vågor för vår kunskapsnivå den här gången. En gång kom jag under vattnet och fick lite smått panik. När jag inte trodde att jag hade mer luft kvar i lungorna fick brädan fart av strömmen och virade linan runt halsen på mig så jag trodde jag skulle strypas.
Det var enormt svårt att komma upp på vågorna eftersom de kom med sådan kraft. Strömmarna var extremt starka så vi kunde inte gå ut med brädan vid sidan om oss för då sköljdes vi med ut i havet. Ända sättet var att paddla ut. Även fast det kändes som att vi paddlade förgäves så kom vi tillslut ut en bit. Ett par gånger lyckades jag ta några riktigt grymma vågor trots allt! Känslan var enorm – att kunna stå på dessa stora krafter och kunna styra över dem – det är coolt.
BASTU OCH SJÄLVLYSANDE MASKAR
När det var dags att gå upp var vi helt slut. Jag skakade i hela kroppen. Inte av kyla – jag var helt varm av att ha paddlat så mycket och våtdräkten höll värmen – men jag var så utmattad. Tillbaka på hostelet – vår bush lodge – som för övrigt låg väldigt nice inne i skogen med havsutsikt från rummen -passade det väldigt bra med en värmande bastu. Där satt vi med en holländare och en kanadensare, drack öl och svettades ikapp. Därefter gick vi på en liten promenad med några svenska tjejer och tittade på grön-blå lysmaskar. Det var coolt, för de lyste överallt i mörkret, ungefär som om någon satt upp en ljusslinga från Thailand!
