Kebnekaise topptursbestigning via Västra leden på splitboard

I den norrländska vildmarken bland den skandinaviska bergskedjan Skanderna befinner sig ett väderomväxlande, utsatt, kargt område och Sveriges högsta topp – Kebnekaise. Här finns även Sveriges mest glaciärtäta område och den enda toppglaciären i Sverige – Kebnekaises Sydtopp. Förra året blev Nordtoppen utsedd som Sveriges högsta punkt sommartid då den består av berg till 2 096,8 meter över havet. Sydtoppen är cirka 2 060 meter över havet men är täckt av en cirka 40 meter tjock glaciär. Höjden på toppen varierar beroende på glaciärens tjocklek men idag är Sydtoppen fortfarande Sveriges högsta punkt vintertid.

» INLÄGGET INNEHÅLLER ANNONSLÄNKAR. VARFÖR? LÄS MER HÄR «

Kebnekaise kan utmana dig med hård vind, regn och snö i sidled, skräckinjagande moln och sikt som inte når längre än din hand framför dig. Samtidigt kan solen skina och glimta fram vid de mest osannolika tillfällena. Du kommer att kämpa, du kommer att svettas och du kommer ha ömmande muskler och skavsår. De största äventyren är de som du arbetat hårt för – och belöningen blir därför obeskrivlig! När du ser vyerna från Kebnekasies topp kommer du börja fundera på om du fortfarande är i Sverige. Otroligt vackert och maffigt!

SNABBFAKTA OM VÅR TOPPBESTIGNING VIA VÄSTRA LEDEN

När | Bästa säsongen för att bestiga Kebnekasie vintertid är från mars till maj. Vår vistelse var under sen påsk i slutet av april.

Utgångspunkt | Kebnekaise Fjällstation på splitboard (skateskidor från Nikkaloukta)

Höjd | 2104 m

Distans | 9,8 km var det för oss från fjällstationen till Sydtoppen

Tid | ca 7 timmar tog det för oss upp till toppen, då hade vi hunnit äta en snabb lunch under den tiden.

Svårighet | Västra leden är lättillgänglig utan guide och en populär sommarled. Den innehåller en del branta och steniga partier som gör att du får ta av dig skidorna och gå på vissa ställen.

Utrustning | Lavinutrustning, splitboard/randoneeskidor/snöskor, karta, kompass och skarjärn. Jag rekommenderar även stegjärn, finns att hyra på fjällstationen.

Kostnad | Pris för boende på STF finns här, det finns även en restaurang och en butik med snacks. Bli medlem i STF för billigare priser: kostar 295 kr/helår.

Min klocka dog på väg tillbaka. Åket är samma väg ned som hela vägen upp.

PÅ SKATESKIDOR FRÅN NIKALOUKTA TILL KEBNEKAISE FJÄLLSTATION

Förra påsken 2018 gjorde vi ett topptursförsök via Östra leden med guide. Vi tog oss in till fjällstationen från Nikkaloukta med längskidor och pulka. Den här gången minimerade vi vår packning och ville ta oss fram de 19 kilometrarna snabbare. Därför tog vi skateskidorna och packade våra splitboards på ryggen. Du tar dig över en sjö och myrar men höjdstigningen på 100 meter är inte så stor. Det gick bra med skateskidorna trots att snön var mjuk och blöt. Det jobbiga var packningen som kändes som bly på ryggen de sista fem kilometrarna. Jag var rejält trött och hungrig när vi kom fram men då satt det inte ett dugg fel med en öl på fjällstationen!

SKICKA PACKNINGEN MED SKOTER ELLER HELIKOPTER

Vill du ta dig in snabbt och smidigt till Fjällstationen går det att skicka packningen med antingen skoter eller helikopter. Det är något vi kommer lägga värde i om vi tar oss hit fler gånger. Sträckan på 19 km blir roligare om du kan göra det till en smidig upplevelse där du tar dig fram snabbt, tycker vi i alla fall! För min del sparar jag hellre krafterna till allt vad Kebnekasie har att erbjuda väl framme vid fjällstationen.

ÖSTRA LEDEN – SNABBAST VÄG UPP OCH BÄST ÅK NED

När vi kom till fjällstationen ville vi boka in oss på en guidad tur för att ta oss upp till Sydtoppen via Östra leden, samma led vi gick förra året. Denna tur rekommenderas att göra med guide då det är viktigt att ha rätt kunskap och utrustning för klättring och passagen över Björlings glaciär. En guidad tur med säkerhetsutrustning kostar ca 2000 kr, mer info och bokning hittar du här.

Östra leden är ca 7 km enkel väg och tar mellan 8-10 timmar fram och tillbaka. Det är den kortaste och mest direkta turen till toppen samt erbjuder bäst åkning ned i Jökelbäcken. I och med klättringen innehåller den svårare moment och därför behövs stegjärn, klättersele och rep. Är du mer ute efter de bästa åken i Kebnekasie rekommenderar jag dig att boka en guidad tur där de tar dig till den bästa turen för dagen. Både sydtoppen och nordtoppen är topptursbestigningar – största målet är att nå toppen och åkningen blir därför sekundär då du behöver klättra tillbaka på vissa partier.

BOKA GUIDE I FÖRVÄG ELLER HA EGEN KLÄTTERUTRUSTNING

När vi kom till fjällstationen var alla guidade turer fullbokade. Vi borde såklart ha bokat det i förväg. Väderprognosen hade gjort oss osäkra och därför valde vi att chansa och boka på plats. Vår plan B var att hyra utrustning som krävs för att gå Östra leden, det vill säga stegjärn, rep och sele och gå utan guide. Eftersom vi gått leden förra året känner vi oss säkra på vägen. Det visade sig dock att Fjällstationen inte hyr ut klätterselar. Det är en säkerhetsrisk att ge ut det till okunniga gäster som förvarar de slarvigt i väskor tillsammans med spetsiga stegjärn. Vår plan B gick i kras så vi fick fundera ut en plan C eftersom det är otänkbart att ta sig upp via Östra leden utan rätt utrustning.

LÄS MER OM VÄGEN FRÅN NIKKALOUKTA OCH ÖSTRA LEDEN HÄR

VÄSTRA LEDEN – LÄNGRE MEN MER LÄTTILLGÄNGLIG

Vår nya plan blev Västra Leden som är en sommarled 9 km enkel väg. Den är lätt att hitta fram på utan guide och tar mellan 10-14 timmar för att ta sig fram och tillbaka. Leden klassificeras som tuff vandring med moment där händerna kan behövas för balans, men utan några direkt farliga moment. Terrängen är brant blockterräng som är exponerad för väder och vind. Jag upplevde dock vissa partier som läskiga då de var branta och isiga. Stegjärn hade jag haft med mig alla gånger om jag gör om turen!

Fjällstationen i Kebnekaise, belägen i en dal med utsikt över bland annat det mäktiga kraterformade berget Tolpagorni, är var både Västra och Östra leden utgår ifrån. De går till en början längs med samma väg genom dalen mot Tolpagorni. De skiljs åt efter ett tag, och Västra leden viker av västerut upp längs Kittelbäcken. Därefter går den upp mot Kitteldalen som ligger mellan Tolpagorni, Vierramvárre och Kebnetjåkka. Efter att du korsat Kittelbäcken så fortsätter du upp längs Vierramvárres branta sluttningar. Leden fortsätter sedan nedåt till Kaffedalen och därefter påbörjas uppstigningen längs Kebnekaise.

Kebnekaise topptursbestigning — Kebnekaise Fjällstation

ATT TA SIG UPP TILL SYDTOPPEN – EN TUFF UTMANING

Den fysiska aspekten av toppturen beror otroligt mycket på din egen kondition. Släng sedan på kraftiga stormbyar, isiga och branta partier, stenigt underlag och höga höjder – Kebnekaise är definitivt något av de mest utmanande sakerna jag har gjort, både Östra och Västra leden. Det är många höjdmeter som både ska bestigas och ta sig ner ifrån. Terrängen är blockig och svårforcerad och vädret kan slå om väldigt snabbt. Dålig sikt kan göra det svårt att hålla sig kvar på leden och tyvärr sker olyckor varje år.

FÖRBEREDELSER

Lägg lite tid inför ett besök i Kebnekaise för att få en bra nivå av kondition för bästa, njutbara upplevelse. Det är tufft och utmanande att ta sig upp till Sveriges högsta topp vintertid. En positiv mental inställning och en vilja att ta sig an nya erfarenheter och miljöer är lika viktigt för att slutföra och njuta av turen som din fysiska träningsnivå. Kolla lavinprognoser.se innan du beger dig ut och anpassa fjällturen efter väder. Var beredd på att vända om ifall vädret inte är på din sida – ta inga onödiga risker. Det kommer vara tungt, jobbigt och svettigt – se till att ha tillräckligt med vätska med dig! Ha även rätt utrustning, meddela gärna din planerade färdväg till någon och ta med dig karta och kompass samt en powerbank till telefonen.

FÖRSTA ETAPP: MOT KITTELDALEN

Västra leden börjar med 3 km svag stigning, därefter ökar stigningen sista biten fram till Kitteldalen som är ca 1 km lång. Eftersom Västra leden är en sommarled kan du – om det inte är så mycket snö – skymta rödmarkerade stenar som avslöjar ledmarkeringen. I Kitteldalen ligger Kittelbäcken som du passerar över en bro sommartid. Vid bron fortsätter du upp västerut – det du ser framför dig är Vierranvárri och Kaffedalen. Uppe till höger kan du skymta Björlings glaciär och bergsväggen med klättring dit folk tar sig via Östra leden. Vi hade redan användning för skarjärnen till splitboarden vid första stigningen mot Vierranvárri, det blev så pass brant och isigt att det lätt blev bakhalt.

UPP PÅ VIERRAMVÁRRES – NED TILL KAFFEDALEN – UPP PÅ KEBNEKAISE

Från Kitteldalen går vandringen vidare över Vierranvárri 1700 m.ö.h där terrängen är stigande med blockmark. Landskapen är karga och steniga, snötopparna tornar ståtligt upp bland molnen som sveper förbi i en väldig fart. Det bästa med Östra leden är att varje höjdmeter du tar är sedan avverkad. På Västra leden får du kämpa lite hårdare. Den är inte bara två kilometer längre än Östra leden, den kräver dessutom att du går upp för toppen av Vierranvárri och därefter ner igen ca 200 höjdmeter till Kaffedalen. Nere i dalen börjar stigningen upp igen mot Kebnekaises topp.

Det är en extra fysisk utmaning men framförallt en utmaning för den mentala inställningen. Kanske får du veta lite mer om dig själv under din bestigning! I mitt fall tampades jag med ofördelaktigt mindset på vissa partier men jag var även oerhört stolt och förvånad över mina egna bedrifter! Stanna till i Kaffedalen och fundera på din form och hur vädret ser ut. Ska du fortsätta mot toppen eller vända tillbaka till fjällstationen?

VIERRAMVÁRRES – STENIGT OCH BRANTA PARTIER

Skidorna eller brädan kommer du få ta av dig ett par gånger under din tur via Västra leden. Snömängden är såklart avgörande här, när vi gick var det lite snö och mycket sten men tidigare på säsongen är det såklart mer områden som är täckt av snö. När du tar dig över Vierranvárri och ned i Kaffedelen rekommenderar jag att du har stegjärn på bootsen. Vi hade det inte och jag fick svindlande känslor när det var brant, isigt och svårt att få fäste med snowboardbootsen. Det hade inte varit så trevligt att glida ned bland alla stenar till dalen…

SISTA RYCKET: MOT SYDTOPPEN!

Efter Kaffedalen går nästa etapp mot toppstugan med en stigning på 400 höjdmeter. Där möts Västra leden av övre klätterpartiet på Östra leden. Toppstugan är en rast- och säkerhetsstuga och härifrån är det ca 200 höjdmeter kvar till Kebnekaises topp. Där finns även en nybyggd toppstuga. Vi fick den mest magiska upplevelsen vi någonsin kunde ha hoppats på när vi kom upp till toppen! Vädret växlar otroligt snabbt men vi kunde se långt över hela bergskedjan till klarblå himmel och strålande sol.

SYDTOPPEN – EN SPETSIG TOPPGLACIÄR

När jag först såg den spetsiga toppglaciären tyckte jag det såg lite konstgjort ut, ungefär som Lervulkanen i Colombia fast snöbeklädd. Sydtoppen kan vara hal och är omgiven av branta stup på alla sidor. Det rekommenderas att ha med sig isyxa eller stegjärn för att säkert bestiga toppen. Vi hade inget av det, men gick upp ändå. Snön var ganska mjuk så vi kunde sjunka ned i snön och få bra fäste men det blåste fortfarande kraftigt. Orden vår guide sa förra året då vi fick avbryta toppbestigningen på grund av dålig sikt och kraftig vind – ni kan blåsa av från toppen – ekade i mitt huvud. Jag fick svindlande känslor även här och känslan av att tappa kontrollen över mina egna fötter. Tur att Anton tog bilder för jag var så uppe i mina egna överväldigande känslor att jag hade svårt att titta på vyerna!

VÄGEN NED

Från Östra leden förra året åkte vi ned i Jökelbäcken som var ett fantastiskt långt åk med massa pudersnö. Vägen ned från Västra leden är samma väg som vägen upp. Det här året var inte lika snörikt som förra året och vår upplevelse av åket var därför inte det bästa. Det som värmts upp till slush hade hunnit frysa på till en hård och hal skare när vi skulle ned. Det var mycket sten också så vi fick ta av oss snowboarden på vissa ställen. Bäst åkning var sista etappen ned genom Kitteldalen där det fortfarande var slush. Mina ben var riktigt spagetti efter alla höjdmeter som vi tagit under dagen så mjölksyran gjorde det svårt att stå på brädan! Sist väntade en promenad bland blåbärsris som smält fram under dagen tills vi var tillbaka vid fjällstationen igen.

SNÖFATTIG OCH VARM PÅSK

Under våra tre nätters vistelse på Kebnekaise Fjällstation hände det mycket med snön. Hård vind och plusgrader är förödande för snötäcket så under dagen vi tog oss upp på Kebnekaises topp hade snön smält i nästan hela dalen tillbaka mot Nikkaloukta. Det låg cirka två decimeter vatten på isen på sjön. Sista skoterturen för säsongen blev tillbakaflyttad och gick dagen efter vår toppbestigning. Vi skulle stanna en natt till och försökte få med den största delen av vår packning med skotern för att underlätta vår skate-tur tillbaka. Skotern var dock överfull då många gäster tänkt om och passade på att ta den sista skotern. Kvar var vi några enstaka gäster som fick en otroligt trevlig kväll med middag i den gamla delen av Fjällstationen med fantastisk mat!

BARMARK I DALEN RESULTERADE I EN HELIKOPTERTUR

Jag och Anton bestämde oss för att ta helikopter tillbaka då underlaget var riktigt motbjudande att ta sig igenom på 19 kilometer med redan ömmande kroppar. Det går dagligen persontransporter med Helikopter Nikkaloukta – fjällstationen. Färdar de inte gäster genom luften transporterar de material för underhåll av leder och stugor, kör heliskiing eller transporterar räddningspersonal vid kritiska fall. Det var trots allt pricken över i:et att få se Kebnekaise från ovan i en helikopter!

Kebnekaise gav oss även denna gång ett riktigt äventyr, många intryck att ta in och ömmande kroppar. Men nu blev du besegrad, Kebnekaise! Trots dålig väderprognos lyckades vi ta oss upp hela vägen till Sveriges högsta topp!