Bestig Kebnekaise vintertid via Östra leden – med splitboard och randoneeskidor – Del 2

Att bestiga Kebnekaise vintertid var tufft och och ett rejält äventyr i storm och dålig sikt. Jag och Anton gjorde vår bestigning i slutet på mars 2018. Här är min berättelse om vårt topptursförsök på splitboard och randoneeskidor.


PUDRIGA SVÄNGAR FRÅN SVERIGES HÖGSTA BERG

Åket ned för Sveriges högsta högsta berg kändes som att det aldrig skulle ta slut. Snön och leendet i mitt ansikte tog inte heller slut. Jag hade rejält med mjölksyra i benen från bestigningen så jag fick bita mig i läppen för att orka stå på benen under hela åket. Mina kinder var rosenröda och nedkylda av snön som kastade sig upp i mitt ansikte. 

 

Innan du kan uppleva detta jag beskriver här ovan måste du först ta dig in till Kebnekaise massivet. Kebnekaise befinner sig mitt i vår fantastiska bergskedja Skanderna. Hur du tar dig dit kan du läsa om i mitt inlägg Mot Kebnekaise fjällstation från Nikkaloukta på längdskidor

 

Ska du bestiga Kebnekaise sommartid kan jag rekommendera att du läser mer om det hos mina bloggkollegor Äntligen Vilse och Dryden


Bestiga Kebnekaise vintertid
Vädret såg lovande ut på morgonen

 


SNABBFAKTA OM VÅR TOPPBESTIGNING VIA ÖSTRA LEDEN

Utgångspunkt | Kebnekaise Fjällstation med bergsguide. De håller öppet från mars – maj och det är även då det är som bäst att bestiga Kebnekaise vintertid.

Höjd | Sydtoppen är i skrivande stund 2 106 meter. Vi kom upp på 1 968 meter. Eftersom sydtoppen är en glaciär så varierar den i höjd från år till år. I och med klimatförändringarna har nu sydtoppen smält så pass mycket att Nordtoppen är Sveriges högsta topp. Nordtoppen ligger lite sämre till och är svårare att ta sig till än Sydtoppen. För att nå Sveriges högsta topp – vilket ligger på mångas bucketlist – kommer det från och med 2018 att innebära större risktagande, mer klättring och fler olycksfall.

Distans | 20 km från fjällstationen och tillbaka (halva sträckan nedförs på skidor)

Tid | 9 timmar tog hela rundturen för oss. 6 timmar upp till toppstugan och sedan 3 timmar innan vi var nere vid fjällstationen igen. Då hade vi tagit en paus inne i toppstugan, och en medlem i gruppen gjorde att det drog ut på tiden under åket på vägen ned. Vi lämnade fjällstationen strax efter kl 8 på morgonen och var tillbaka runt kl 17.

Svårighet | Östra leden är fysikt ansträngande men är den kortare vägen till Kebnekaises topp. Du måste ta dig över en glaciär och en krävande men kort klättringspassage. Rekommenderat att gå med guide, framför allt om det är första gången du går leden.

Utrustning | Det finns att hyra på fjällstationen, mycket ingår om du bokar med guide.

Kostnad | Se priser för bergsguide här. Kostnad för boende på STF finns här, det finns även en restaurang och en butik med snacks. Bli medlem i STF för billigare priser: kostar 295 kr/helår.

 


 

Bestiga Kebnekaise vintertid
Vi startade vid den gröna pilen – vid Kebnekaise fjällstation. Turen gick upp och ned på i princip samma ställe.

 


VÄDRET SKIFTAR – PLANERA FÖR MINST 3-4 DAGAR FÖR VISTELSEN 

Det krävs ett par dagar för att bestiga Kebnekaise. Det är en hel dag in, en hel dag ut och en hel dag att bestiga Kebnekaise. Eftersom att vädret skiftar otroligt mycket i det här området så måste du ha några dagar till godo för att inte åka hem besviken. Vägen in och ut Nikkaloukta – Fjällstationen är inte jättekul – du vill gärna få möjlighet att bestiga Kebnekaise när du väl är där. Det är endast möjligt om väderförutsättningarna är goda.

 

Efter att ha åkt längdfärdsskidor in till fjällstationen från Nikkaloukta anlände vi runt lunchtid. Då såg vi fram emot att sätta oss ned, vila en stund och stoppa i oss ett snabbt mål frystorkad mat. Det vi inte hade koll på var att receptionen var stängd vid lunch. Vi behövde checka in på vårt rum då vi hade en tid att passa med vår bokade bergsguide.


Bestiga Kebnekaise vintertid
För bästa upplevelse och säkraste vägvalen rekommenderas att gå med bergsguide.


LAVINKURS MED BERGSGUIDE

Anländ innan lunch om du har bokat bestigning med bergsguide dagen efter. Du har nämligen en kort lavinkurs kl 13 dagen innan toppturen genomförs. På lavinkursen gick guiden igenom lavinutrustningen och kollade vår kunskapsnivå inom offpiståkning. Innan kursen behövde vi sätta in all packning från pulkan på rummet och byta om från svettiga längdåkningskläder till skidkläder samt dra fram all utrustning för offpiståkning. Det blev minst sagt hetsigt. Vi fick snabbt byta om i receptionen och checka in samtidigt som vår kurs skulle börja.

 

Ingen vila för oss! Direkt började vi en kort tur för att öva på lavinsök. Det är väldigt bra att få lära känna sin guide och öva på lavinsök i gruppen du ska gå med. Då får du bättre översikt på gruppens olika roller ifall en nödsituation skulle uppstå. Om du vill färska upp minnet om dina lavinkunskaper kan du kika på mitt inlägg här.

 

Jag tycker det var oerhört prisvärt att gå med bergsguide. Priserna kan du se på STF:s hemsida – då ingick lavinsändare, spade, ryggsäck, sond, skarjärn och lunchpaket. Vi hade dock den mesta utrustningen så för oss var största anledningen att få ta del av guidens kunskap och känna trygghet.


Bestiga Kebnekaise vintertid
Det kanske inte ser jobbigt ut, men det var det!


ÖSTRA LEDEN – BÄST FÖR OFFPIST

Den vanligaste vägen upp är västra leden. Anton har bestigit Kebnekaise tidigare med lumpen under helt andra förutsättningar, samt gjort försök att nå toppen under flera tillfällen sommartid. Han har bara kommit ända upp en gång av fyra försök på grund av vädret.

 

Skidåkningsmässigt leder inte den västra leden till något speciellt bra offpistområde – därför ville vi testa östra leden. Den är lite kortare än den västra, men mer krävande då den innebär både klättring och vandring över en glaciär. Leden rekommenderas för den fjällvana och klättervana personen. Vi kände att vi har lite bristande kunskaper inom vissa faktorer för en så pass tuff bestigning som Kebnekaise är vintertid. Ingen är egentligen tillräckligt kunniga inom lavinkunskap – inte ens den bästa. Vi kan helt enkelt inte förutspå naturens krafter i alla lägen. Men den som har god kännedom med säsongens snöhistoria har väldigt mycket bättre förutsättningar till säkra vägval än någon som oss som är där första gången.

 

Vädret såg helt okej ut inför vår planerade dag att bestiga. Det går inte att räkna med att du kan bestiga samma dag du har tänkt dig, utan det är helt upp till vädret – eller din egen energi. Trotsar man de två faktorerna kan det bli rent av livsfarligt.



HUR BRA FORM KRÄVS FÖR ATT BESTIGA KEBNEKAISE VINTERTID?

Vi startade klockan 8 på påskaftons morgon. Turen upp beräknades ta 6 timmar. I och med bokningen av bergsguide var vi tvungna att garantera att vi hade viss erfarenhet och hanterar att ta oss ned i svår terräng på skidor. Att ta sig upp på Kebnekaise vintertid på randoneeskidor för första gången är INTE att rekommendera. Vare sig du går med guide eller inte. Du bör vara införstådd i vad det innebär i ansträngning och ha god kännedom om hur utrustningen fungerar. Har du inte det utsätter du dig själv och de andra i din grupp för stor fara.

 

Tyvärr fick vi erfara just ett sådant här exempel under vår bestigning. Det var jag, Anton, vår bergsguide och en man i 50+ åldern i vår grupp. Skönt att inte vara så många i gruppen, tänkte vi. Men redan under lavinkursen dagen innan anade vi onåd för den här äldre mannens bristande kunskaper. Hans kondition var dessutom inte tillräcklig för den här bestigningen, visade det sig. Mer om det längre fram.


Bestiga Kebnekaise vintertid
Kameran var såklart med, men svårt att hinna fota. Eller att inte förfrysa händerna för att fippla med kamerainställningar.

FRAMÅT MARSH

Tänk på att inte ha för mycket kläder på dig då stigningen börjar ganska direkt. Det är alltid svårt att acceptera det faktumet när du fortfarande är lite mysig från nattens sömn. Du är helt enkelt inte sugen på att vara ute i kylan i lite kläder. Men tro mig – svetten väntar runt hörnet.

 

Vår guide var en bestämd kille som ville framåt. Onödiga stopp fanns det inte tid för så det var lite svårt att hinna fota. Det är dock alltid problematiskt att fota på toppturer tycker jag. Jag lyckas alltid vara så fumlig och ta sån tid på mig för att få till allting. Sinka gruppen vill jag ju inte göra, eller behöva springa ikapp. Jag är väl lite långsam av mig helt enkelt. Hur som helst, vår guide krigade på och vi kämpade efter. Anton dansade fram – hans form är det ju inget fel på! Men jag och den äldre mannen flåsade ikapp.


Topparna Tolpagorni, Singitjåkka och Kebnetjåkka visade upp sig på vägen upp.

SKARJÄRN* TILL SPLITBOARD ÄR ETT MÅSTE

Till en början visade solen sig samtidigt som ett lättare snöfall. Det glittrade i luften och topparna Tolpagorni, Singitjåkka och Kebnetjåkka tornade fram bland molnen. Ganska direkt började jag få problem att ta mig fram på min splitboard. Det lutade sidleds och var isigt. Splitboarden är mycket bredare än vad randoneeskidorna är och därför är det svårt att få fäste i en sådan lutning. Hade jag inte haft skarjärn till splitboarden i det läget hade jag fått kämpa ihjäl mig.

 

Jag fortsatte att gå med skarjärn även när snön blev bättre och lutningen kom rakt framifrån. Guiden tyckte att det var bäst så. I efterhand har jag funderat på om det verkligen var så bra. Det var riktigt jobbigt. Går du med skarjärn måste du lyfta skidorna för varje steg eftersom det blir motstånd i snön. Utan skarjärn glider skidan fram. Så jag gick med höga knän upp för hela berget i sex timmar. Som att det inte var nog jobbigt utan skarjärn! 

 

*Skarjärn fäster du på splitboarden/skidorna. Stegjärn sätter du på bootsen/pjäxorna.

Vädret slog plötsligt om och sikten försvann. Det började blåsa så vi gjorde vårt bästa för att skydda våra ansikten mot förfrysningar.
Bestiga Kebnekaise vintertid
Björlings glaciär väntar runt krönet.

DELMÅL – UNDERLÄTTA FÖR PSYKET

Den äldre mannen fick det allt mer jobbigt ju högre upp vi kom. Jag kämpade också! Det blir lättare att sätta upp delmål – oftast är det psyket som förstör för dig. Har du rätt inställning klarar du så mycket mer än du tror. Anton brukar skoja och säga att när du känner dig som mest slutkörd har du minst 70% kvar att ge. 


PASSAGE ÖVER BJÖRLINGS GLACIÄR

Vädret började slå om och vi var på väg in mot starkare vind och sämre sikt. Det fina vädret vi hade på morgonen var som bortblåst. När stigningen började flacka av kom vi till Björlings glaciär. Där satte vi på oss klättersele för att vara förberedda inför klättringen på andra sidan. Glaciärer är levande och kan se helt olika ut från ena dagen till den andra. Därför måste du ha koll på oförutsägbara sprickor som kan ha bildats – du vill inte råka trampa fel ner i en sådan!

 

Det hade börjat blåsa upp riktigt ordentligt och sikten var dålig. Det var kallt. Eftersom att glaciären var flack så slutade vi att svettas ganska snabbt. När du slutar svettas fryser det blöta till och det blir väldigt kallt. Jag fick en tillstymmelse till förfrysning i ansiktet då jag inte täckte mig ordentligt. Vi fick stanna och värma upp kinden så att det inte skulle orsaka någon skada.


Sikten försvann helt. Det kändes tryggt att gå med guide. Han hade stenkoll på var vi skulle. Se till att ha GPS med dig. Det är väldigt lätt att hamna helt galet fel när du inte ser någonting.

BERGSKLÄTTRING MED STEGJÄRN OCH REP

När vi tagit oss över glaciären i stormen väntade en brant stigning i djup snö. Det var det ingen idé att ta sig upp på skidor, utan vi fick sätta på stegjärnen på pjäxorna och ha skidorna på ryggsäcken. Det var ingen lång sträcka, men den tärde på krafterna rejält. Vi sjönk ned djupt i snön och fick kravla oss upp för branten. Den äldre mannen hade kanske bara 10% mer att ge från sist då vi pustade ut inför glaciären. Den här branten tog musten ur honom. Han fumlade sig fram i snön väldigt ograciöst. Stegjärnen sparkade han oavsiktligt av sig flera gånger. Han sa att allt var okej men att han ville fortsätta.

 

Nästa etapp var klättringen. När jag såg bergsväggen trodde jag att guiden skämtade om att vi skulle upp där. DÄR? Det måste vara omöjligt? Jag är ingen klättrare! Det såg så brant ut, och otrevligt. Det var tjock dimma och bergsväggen tittade på oss med vassa stenblock. Det var inget skämt – vi skulle upp där. Innan vi nådde fram till väggen stupade lutningen ner mot ingenmansland så vi länkade oss fast i ett rep för att inte halka ned. 

 

Det såg värre ut än vad det var. Vi fick gå en i taget till nästa repfäste. Det var brant men det gick bra tack vare stegjärnen. Mjölksyran hade redan satt sig i benen, men det var bara att fokusera på att komma upp. Den här sträckan tog helt och hållet kål på den äldre mannen. Han hade totalt kört slut på sig själv. Kontrollen på hans egna kropp var helt borta. Han kravlade sig fram och föll hutlöst ned när han tappade fästet. Det såg så obehagligt ut, mannen klarade inte av ett steg till. Jag befarade det värsta och trodde att en helikopter skulle få komma och hämta honom.


Bestiga Kebnekaise vintertid
Den sista biten innan klättringen var tung. Vi sjönk ned djupt i snön vid varje steg vi tog.
Bestiga Kebnekaise vintertid
Bergsväggen vi skulle klättra uppför såg så brant ut på håll. Nedanför oss till höger stupade det ner. Vi spände fast oss i ett rep för att säkra oss mot att kana ned där.
Bestiga Kebnekaise vintertid
Repen är monterade sedan tidigare. De är fästa i etapper så du får gå en i taget så att du inte ramlar in i personen under dig.

Bestiga Kebnekaise vintertid
Vissa partier var väldigt branta. Tack vare stegjärnen fick vi bra fäste.


FÖR KRAFTIG VIND – RISK ATT BLÅSA AV TOPPEN

Vår guide stannade med mannen medan vi kunde fortsätta upp till toppstugan och möta upp en annan grupp. Det var inte långt till toppen, vi kände hur nära vi var målet. Så fort vi klättrat upp för hela bergsväggen och kom upp över kanten kastade vinden omkull oss. Satan vad det blåste där uppe. Det var knappt så att vi såg stugan i den dåliga sikten. Vi tog oss in och värmde oss med matsäck och varm dryck. Den andra gruppen hade precis bestämt sig för vända och lämna sista biten till en annan gång. Det kändes surt, nu när vi var så nära. Men vädret var inte på vår sida. Det fanns risk för att blåsa av, eller trampa fel då det var svårt att så vad som var snö eller moln. Vyn hade ändå sett identisk ut vad vi såg runt om oss – vitt och grått i olika nyanser.

 

Vi började klättra nedåt igen. Där mötte vi vår guide och den äldre mannen. De hade inte rört sig många meter sedan vi hade lämnat dem. Vi fick ansluta till dem igen och avsluta dagen ihop. Nu väntade det efterlängtade åket ned.


Bestiga Kebnekaise vintertid
Solen kom fram igen när vi åkte ned för Jökelbäcken

Bestiga Kebnekaise vintertid


OFFPIST NEDFÖR JÖKELBÄCKEN – ÅKET SOM ALDRIG TOG SLUT

Först tog vi oss tillbaka över glaciären igen. Sedan hade vi Jökelbäcken framför oss, ett fantastiskt fint åk i orörd snö. Enda problemet var att den äldre mannan inte hade någon energi kvar. Han kunde inte ens stå på skidorna. Guiden fick åka långsamt med honom, en liten bit för bit. Vi var otåliga och när vi kommit ned en bit kunde guiden släppa iväg oss själva sista sträckan. Äntligen kunde vi ösa på ned i den djupa snön. Sikten började lätta och solen började tränga igenom molnen. Vi tjoade och skrattade, fick munnen full med snö. Benen var möra och mjölksyran gjorde sig påmind. Det kändes som att åket aldrig tog slut – och vi hade det helt för oss själva! Det var värt varenda ansträngning under dagen!

 

Tillbaka nere på Fjällstationen väntade en buffé med påskmat och norrländska specialiteter. Efter en varm dusch och väldigt god mat var vi minst sagt nöjda. Trots att vi inte nådde hela vägen upp till toppen. Det betyder bara att vi kommer ta oss hit och utmana Kebnekaise ännu en gång. Efter en dag som denna känner man sig riktigt belåten. Kroppen värker – men på ett skönt sätt. Kinderna blossar av att tina upp efter en hel dag ute i friska luften. Sinnet njuter och tänker tillbaka på alla dagens etapper. Det är fint.


Lycka till med din Kebnekaise bestigning! Jag hoppas att du kommer känna dig lika nöjd som vi gjorde – även om förutsättningarna inte riktigt slutar som du hade hoppats på!


 

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *