Mot Kebnekaise fjällstation från Nikkaloukta på längdskidor – Del 1

Sveriges högsta topp – Kebnekaise. Offpistområden som i svenska mått mätt är helt outstanding. Klart att det lockar oss splitboard-, och skidentusiaster! Men först: vägen mot Kebnekaise fjällstation från Nikkaloukta.

 

 

MOT KEBNEKAISE FJÄLLSTATION FRÅN NIKKALOUKTA PÅ SKIDOR 

För att ta sig till Kebnekaise och fjällstationen, måste man först och främst ta sig dit. Kebnekaise fjällstation ligger mitt inne i Kebnekaises bergsmassiv – långt bort från vägar och civilisation. Missa inte del 2 om att Bestiga Kebnekaise vintertid med splitboard och randoneeskidor.

 

Nikkaloukta – en bit utanför Kiruna – är platsen med kortast väg in till fjällstationen. Där finns en parkeringsplats man kan ställa bilen på under sitt besök för 30 kr/dygn. Det finns även bussar som går från Kiruna. Sträckan är ungefär 19 kilometer lång in till fjällstationen men stigningen är bara ca 280 meter så det är en hyffsat enkel tur. Det tar tid bara eftersom det är så pass långt.  

 

NIKKALOUKTA - KEBNEKAISE 

Datum: 29 - 31 Mars 2018 (3 dagar)

Färdsätt: Bil, längdskidor med pulka 
& splitboard/randoneeskidor

Boende: Våningssängar på fjällstationen

 

SKIDOR, SKOTER, HUNDSPANN ELLER HELIKOPTER 

På sommaren kan man vandra och ta en bit av sträckan med båt. På vintern är det skidor, skotertaxi eller hundspann som gäller. Man kan även boka helikopter in och ut till fjällstationen. Den är ändå relativt billig måste jag säga, så vill man passa på att få åka helikopter och slippa ta sig fram för egen maskin så är detta ett ypperligt tillfälle att se bergskedjan Skanderna ovanifrån. Orkar man inte bära på sin packning kan man skicka den med helikoptern för en ansenlig summa och ta sig fram själv utan den. Kika på Äntligenvilse.se för mer insikt i att flyga helikopter den sträckan! 

 

Tack vare snön så blir sträckan vintertid flackare än sommartid, då man kan välja att följa skoterleden närmre sjön istället för vandringsleden som går lite smått upp och ned hela tiden. Det är spårat för längdskidor, och den som vill skatea kan göra det hela vägen. På sjön åker man över isen vilket är väldigt tacksamt att åka på. Leden är markerad även över sjön så det är lätt att hitta fram. Efter de första 5,5 km på leden ligger nyöppnade restaurangen Enoks där man kan avnjuta renburgare, våfflor med hjortron och helt ljuvliga nybakade kanelbullar. Den bullen som vi tog på tillbakavägen efter vår bestigning har etsat sig fast i smakminnet!

 


 

Sträcka:
19 km
Tid:
4 h 50 min enkel väg
Stigning: 
279 m
Maximal höjd: 
663 möh

 


 

 

LÄNGDSKIDOR 

Vi utgick från Kiruna i slutet på mars med bil så vi körde tidigt till Nikkaloukta. Det gäller att planera tiden så att man inte börjar gå för sent eftersom man gärna vill komma fram innan mörkret. För oss tog det drygt 5 timmar att ta oss från Nikkaloukta till fjällstationen. Vi åkte längdskidor och hade en fjällpulka med vår packning i. Där hade vi splitboard och randoneekidor, mat och kläder. Vi hade även våra ABS-väskor med dagens packning så som förstärkningsplagg, energibars och vatten. Att vi valde att ta oss fram på ländskidor är av den enkla anledningen att de är utformade för den typen av platt terräng. Splitboard och randoneeskidor är till för att ta sig upp eller ned för berg, men att ta sig fram på platten blir oerhört mycket mer anstängande än att ta sig fram med smidiga, följsamma längdskidor. Dessutom är det skönt att inte slita ut fötterna i samma boots eller pjäxor som man ska ha under sjäkva bestigningen.

 

FÖRBERED FÖR VÄDEROMSLAG 

Tälta går att göra även på vintern om man har rätt typ av utrustning. Vill man inte ta hela etappen på en gång kan man såklart tälta längs med vägen. Vi planerade att ta hela turen i ett stöp, men såg ändå till att ha en termos med varmvatten och frystorkad mat lättillgängligt. Man vet aldrig med vädret i Kebnekaise. Det kan snabbt slå om och då är det bra att man har en backup plan även om man är nere i dalen. Det gäller att vara rätt klädd för alla typer av väder, extra viktigt är det att ha ett bra underställ som andas och snabbt torkar om man blir svettig. En tröja i merino ull fungerar bäst för alla temperaturer och anpassar sig efter kroppsvärmen, som dessa thermo underställ från engelbert strauss till exempel. Deras merino produkter torkar snabbt vilket gör att kroppen skyddas mot nedkylning vid en fika paus när man blivit svettig. Dessutom är de lukthämmande och sömlösa – jag älskar underställ utan sömmar, de sitter som en smäck!

 

VIKTIGT ATT HA MED I NÖDSITUATIONER OM VÄDRET SLÅR OM 

  • Tändstickor
  • Termos med varmvatten för att kunna värma sig med varma drycker snabbt eller tillaga någon snabbmat
  • Frystorkad mat – mycket energi i liten förpackning som går snabbt och enkelt att tillaga med antingen termosen eller gasolkök
  • Gasolkök ifall man blir fast i vildmarken under lång tid. Man kan då koka upp snö och dricka
  • Kniv, silvertejp och rep/spännband – alltid bra att ha om något går sönder
  • Något slags vindskydd och spade för att kunna gräva ned sig om stormen kommer
  • Förstärkningsplagg
  • Pannlampa
  • Mat för extra dagar ifall man blir fast längre än tänkt. Fjällstationen erbjuder mat men då förutsätter det att man är fast just där och inte någonstans ute i vildmarken.

 

FJÄLLPULKA UTAN SKIDOR – INTE ATT REKOMMENDERA

Vi hade som tur var vädret med oss så vi körde på utan några längre pauser. Däremot fick Anton kriga rejält med pulkan. Den var TUNG. Anton är inte den som klagar – inte ens denna gången – men det syntes på honom att det var ganska jävligt. Vi hade lånat pulkan men det vi inte visste var att det saknades skidor till pulkan. Vi var förundrade över designen eftersom pulkan inte gled på snön utan grävde ner sig istället. Vi tittade på om det skulle gå att montera dit turskidorna men bestämde oss för att fortsätta ändå. Anton bytte efter ett tag från längdskidor till turskidor med stighudarna på för att få bättre fäste att dra den hemska pulkan. På längdskidorna blev han nästan dragen baklänges.

 

Jag däremot studsade fram som ingenting och njöt av utsikten. Jag har aldrig stått på ett par längdskidor så länge som 5 timmar förut, men det gick väldigt bra. Det var inte så jobbigt, man behöver bara ha tålamod för att det tar tid att komma fram. Ibland kändes det inte som att man kom någonstans. Framför allt sista biten när man verkligen ville vara framme och såg slutdestinationen långt i fjärran – då tog det evigheter att nå målet. Vi hade ju som sagt tur med vädret så vi fick se makalösa vyer på Tolpagorni som är väldigt speciellt med sitt kraterliknande utseende. Man kan klättra dit och åka offpist ned för kratern hela vägen till fjällstationen. Det vore coolt att göra någon gång!

 

Ska du bestiga Kebnekaise? Vilka tips letar du efter? Kommentera här nedan så svarar jag! 

 

Fortsätta läsa om att Bestiga Kebnekaise vintertid med splitboard och randoneeskidor i del 2.

 





Share

2 thoughts on “Mot Kebnekaise fjällstation från Nikkaloukta på längdskidor – Del 1

  1. Ser ut som ett riktigt äventyr att åka dit på skidor. Kul! Lät dock jobbigt med den där pulkan.
    Jag har själv varit sugen på att ta med skoter dit och köra, men som du säger så får man inte köra helt fritt utan du får hålla dig till skoterlederna. Och då kan du köra mellan Nikkaluokta/Kebnekaise och Abisko. Länkar till en karta över lederna i området: https://skoterleder.org/#!map/9/68.0733/18.9432

    PS: Nikkaluokta är ingen sameby, utan den ligger mer i gränslandet mellan två andra samebyar.

    1. Åh tusen tack för kartan!! Den ska jag spana in 🙂 Har uppdaterat om samebyn, tack för input!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *