Vi stannade i Máncora i nästan en vecka. Chrisse tog kite-surfing lektioner och jag övade vidare på mina ringrostiga färdigheter. Det var ganska mycket mer vågor än när jag surfade i Thailand. Det var svårt och jag fick många kallsupar – hela tiden. Men det gick ändå hyffsat bra och nu vore det fantastiskt kul att lita på fler ställen upp mot Centralamerika.
VILSE BLAND SANDIGA LABYRINTER
Vi tog en löprunda vid ett tillfälle i det karga landskapet utanför Máncora. Vi trodde vi hade koll på var vi var men i själva verket sprang vi vilse i landskapets labyrinter. Det var vi två bland en massa skelett från hundar och andra djur. När vi tillslut insåg att vi inte skulle hitta tillbaka började vi klättra upp för bergen för att kunna se var vi var. Det var lättare sagt än gjort! Bergen var gjorda av sand så allt bara rasade under fötterna på oss. Kanske en ganska dum idé, men när vi väl kom upp insåg vi att vi var jättelångt bort. Tack vare överblicken från bergen hittade vi tillbaka igen. Tur att vi inte slutade som ett av alla skelett!
MÁNCORA – ETT FAVORITSTÄLLE
Trots att vi stannade i Máncora nästan en vecka så hade vi kunnat spendera ännu mer tid där. Det var sjukt nice och vi fick jobberbjudanden och blev medbjudna på en kite-resa. Vi kände dock att det var dags att ta oss vidare till Ecuador.
Fina bilder! Kite-surfing ser svårt ut! Peter har planerat att ta en kite-surfing kurs nånstans nere i Europa under vår 1 år långa resa (med start 28 nov). Jag håller mig nog på land tror jag… 😉