Imorse hade jag nog en liten ängel vid min sida. Jag hade sån himla tur. Trött som jag var kunde jag inte vakna när alarmet ringde för att jag skulle upp och jobba frukost. Mobilen var på ljudlös så jag hörde inte när det ringde heller. Jag försov mig ganska rejält. 3 timmar senare än jag skulle varit på jobb vaknar jag i panik och simmar igenom snön för att komma in bakvägen till hotellet så att ingen skulle se mig. När jag väl kom fram förväntade jag mig besvikna och sura miner men där hade jag fel. Jenny hade sett fel på schemat och kommit in för att jobba, så de försökte ringa mig och säga att jag inte behövde jobba. Så min försovning märktes inte av alls. Varför hade jag sån tur, just denna dag? Helt sjukt, men jäkligt bra. Nästa gång sätter jag fler alarm.  Skärpning Emelie, nu har jag ju blivit utnämnd till hovmästare så måste jag väl vara lite seriös kanske…