Sista natten i Melbourne var vi hemlösa. Vi valde att inte betala för en extra natt eftersom vi skulle flyga mitt i natten. Men vi satt på hostelet hela natten till klockan blev 3 och det var dags att ta sig till flygplatsen. Vi flög med Tiger Airways (Australiens version av Ryan Air) så det var såklart försenat. Lagom till att vi startade höll solen på att gå upp och vi fick se en underbart vacker soluppgång ovanför molnen och himlen blev knallrosa. Vi landade i Mackay och tog oss in till staden för att vänta i 9 timmar på bussen som skulle ta oss vidare. Vi bytte om till sommarkläder igen och gick bort till lagunen och försökte ta ikapp lite sömn i solen. Helt plötsligt hade dagen gått och vi bestämde oss för att lyxa till det innan vi lämnade Mackay. Vi gick på restaurang och käkade känguru och krokodil till förrätt och kamelburgare till varmrätt. Många annorlunda smaker som jag inte riktigt kan beskriva. Inga höjdare heller faktiskt, jag håller mig nog hellre till kyckling och biff. Men nu har vi testat i alla fall!

Mätta i magen tog vi oss vidare med Greyhound bussen till Airlie Beach, ett av mina favoritställen här pä östkusten. Innan vi gick av bussen funderade vi på om vi skulle träffa någon vi kände, men insåg snabbt att sannolikheten inte var stor eftersom det är en ny generation som reser längs kusten nu. Alla vi känner har åkt någon annan stans. Men så fort vi klev av träffade vi en kille som vi bodde med i Noosa, som hade fastnat med jobb på Fraser Island i två månader. Helt sjukt alltså. Hur som helst, denna enda natt i partyhålan Airlie skulle ju såklart utnyttjas till fullo. Det var bara att ställa in sig på partymood direkt efter incheckningen, och sedan var den gamla vanan igång på först Nomads, sedan Beaches och Paddy’s vilket slutade på Mama Africa. Allt var sig likt med mycket glatt folk efter sin Whitsundays utflykt.

Efter den tredje natten i rad utan något man kan kalla sömn, knatade vi oss iväg tidigt på morgonen till Greyhound bussen för att åka till Bowen. Rejält trötta och bakfulla var vi redo för att åka in till staden som vi sett framför oss som en gata med ett hostel på och kanske en kiosk till mataffär. Men vi blev positivt överraskade, för det fanns fler än en gata och ett par affärer. Så himla öde var det ju faktiskt inte. Sedan var det dags att checka in på vårt working hostel, Barnacles. Det var en procedur i sig att checka in, något vi inte alls var förberedda på. Vi fick skriva på långa papper med regler och vi blev informerade om hur allt går till på ett working hostel. Vi visste inte att det var så seriöst och så svårt att få fruktjobb. Eftersom Australien har utsatts för både översvämningar och cykloner så har fruktsäsongen skjutits framåt. Ingen kan säga när den sätter igång, kanske imorgon, kanske om tre veckor. Det enda man kan göra är att vänta, och nu står vi uppe på deras lista och ligger på runt 20e plats. När alla innan oss fått jobb är det dags för oss. Detta känns ju lite jobbigt, men vi ska söka lite vanliga restaurang jobb här i staden så länge så kanske det löser sig trots allt. Det dumma är att vi nu har bokat flyget för Asien och hemresan, men om vi inte får jobb snart kommer vi knappt jobba två månader och det ska tydligen vara svårare att få jobb om man inte vill stanna mer än 3 månader. Jaja vi får väl se hur det går det här!