Doften av solkräm till magiska vyer bland spetsiga bergstoppar och en afterski-öl i solen på en veranda i dalen. Ingen dålig dag!

När vi kom tillbaka från Maudekollen hade Steve och Tash redan förflyttat Gåssten till nästa hamn, Øye som ligger längst in i Hjørundfjorden. På kajen ligger en liten stenmurad stuga med långbord och öppen brasa. Med möra ben och mosiga ansikten kunde vi gå in och värma oss och lyssna vi till det sprakande ljudet av elden. Där åt vi grillat, drack öl och kände oss som riktiga vikingar. Det var hur mysigt som helst, och mysfaktorn höjdes om möjligt mer när Gordon och Rolf började sjunga och spela gitarr långt in på småtimmarna.

Blæja 1420 möh

Vi vaknade till klarblå himmel och var riktigt peppade på dagens episka tur. Uteguiden tog oss med bil bort genom Norangsdalen – en väldigt häftig dal med höga berg som stiger tvärt upp från en smal slingrig väg. Här går det ofta stora laviner över vägen, vi såg både nya och gamla laviner när vi körde förbi. Det var en bits bilkörning tills vi kom till Villa Norangdal. Därifrån började vår tur, och tvärtom de tidigare dagarna så började den här turen ganska brant igenom en hage. Högre upp blev det flackare, och snöförhållandet var fortfarande inget att hänga i julgranen. Dock värmde solen på så på sina ställen blev det lite slush!

Klä sig rätt

Det var inte bara snön som blev varm, svetten forsade från pannan och grabbarna gick i linne. Det gäller att ha rätt kläder när man går på tur såhär, lager på lager är enda vägen att gå. Man blir fort varm och svettig men ännu fortare kall när man står still. Jag var väldigt glad för mitt Haglöfs GoreTex ställ som jag fick i min vinst. Jag har varit dålig på att använda funktionsplagg innan för det är så dyrt, men jag har ändrat uppfattning nu och förstår verkligen poängen med det. Dessutom blev jag ganska så sugen på nya kläder när gänget visade upp olika plagg för photoshoot inför nästa års kollektion.

Tövädret hade format snön så att det såg ut som lava som runnit från vulkaner. Sista biten upp till Blæja var tuff och brant. På splitboard kan man inte tvära lika mycket som på turskidor så man får gå mycket brantare uppför, och det gör att man ibland kan glida bakåt. Som tur var hade jag skarjärn till min splitboard, med dem kändes det mycket tryggare så att jag fick fäste i snön.

Hisnande vyer

Väl uppe på toppen fick jag nästan höjdskräck när fjorden tornade fram framför mig. Det var mäktigt, det var högt. Man vill inte råka stå på en snödriva… Topparna är som alptoppar, fast ännu bättre för det finns fjordar också. Så fantastiskt vackert. Hur tar man in allt så vackert på en och samma gång, är det möjligt? Det blev många selfies men efter en stund kunde vi inte vara kvar längre för det blev kallt. Det var en lång och fin väg ned, hade snön varit bättre hade det varit helt fantastiskt. Men några svängar fick vi med slush, och de storslagna vyerna kompenserade snön!

När vi kom ned igen till Villa Norangdal serverades det norsk öl på verandan. Man kände hur solen hade tagit i ansiktet, det brände lätt och man kände sig skönt trött och nöjd i kroppen. Sedan begav vi oss tillbaka mot Gåssten som tog oss vidare till Ålesund igen. På vägen tillbaka till Øye upptäckte vi en sjö där man kan dyka i en undervattensstad och Hotel Union – ett vackert gammalt spökhotell.

Men mer om det i nästa inlägg!