Snorkling bland grunda rev och svart-vita ormar på Turtle Island i Fiji

MOTORHAVERI

Vi väcktes på morgonen av en trumma och frukosten var serverad – Continental Breakfast med banan och mjuka kakor. Vädret såg dock inte lovande ut. Regnet öste ned och vi hade bokat en tur till en grotta på förmiddagen, kallad Sawa-I-Lau Cave. Men det finns inget dåligt väder, right? Vi hoppade i en liten jolle med bikini, regnjacka och flytväst och började tuffa ut på havet. Regnet kändes som en piska mot kroppen och vi var sjöblöta. Helt plötsligt verkade det som att vår vanliga tur hade vänt – vädret var kasst och vi fick motorhaveri. Vår fijikapten vid namn Davida försökte tappert få igång motorn. Efter flera misslyckade försök fick vi hjälp av en annan man som dök upp som från ingenstans på en öde strand. Vi fick hoppa ur båten och låta männen sköta tekniken.

EXPEDITION ROBINSON NÄSTA?

Eftersom vi var ganska nedkylda av regnet så var det som att gå ned i ett varmt badkar i havet. Det var klart mycket varmare i vattnet än i luften. Vi stod där och försökte ignorera vårt huttrande med en nedkyld regnjacka och en klumpig dyna till flytväst. Vi fokuserade på hur det skulle vara att delta i Expedition Robinson. Efter en dryg timme kom en annan båt till undsättning. Klarar vi av att stå iskalla i kraftigt monsunregn i ödemarken under så lång tid kan vi nu säga att vi skulle klara av att delta på plankan i Robinson. Eller? Den nya båten tog oss bort till grottan trots att det började bli lite ont om tid. Vi fick endast 10 minuter på oss att kika in i grottan men vi blev lovade att få komma tillbaka och uppleva den på riktigt nästa dag.

SNORKLING PÅ TURTLE ISLAND OCH BLUE LAGOON

Lyckligtvis hade det spruckit upp lagom till att vi kom tillbaka. Vi kunde hoppa på en annan jolle bort till Turtle Island och Blue Lagoon. Just precis, ett av de ställena där filmen The Blue Lagoon filmades år 1979 med Brooke Shields och Leo McKern. Där kunde vi snorkla i ett par timmar och revet var fantastiskt, i klass med Stora Barriärrevet i Australien faktiskt. Det var lågvatten så vi fick hålla in magen på många ställen för att inte riva oss på revet. Vi kom fiskarna in på livet, nästan att vi kunde ta på dem. I detta stora, naturliga akvarium simmade vi runt bland alla Nemofiskar som fanns överallt.

SE UPP FÖR SVART-VITA SJÖROMAR

Plötsligt stötte jag på en ond filur. Något som jag först trodde var en ål alldeles precis framför mig, visade sig vara en svart-vit randig orm som slingrade sig i vattnet. Med hjärtat i halsgropen tog jag en djup kallsup och sprattlade iväg i motsatt riktning så gott jag kunde i det grunda vattnet. När jag hittade Jossan skrämde vi upp varandra ännu mer och plötsligt tycktes vi se ormar överallt. Detta fick oss till att känna mer trygghet att simma ut på havet än att ta sig in mot land över ännu grundare rev. Jag har nog aldrig simmat så fort på så djupt vatten. Det fick oss till att komma till en liten fiskebåt som förhoppningsvis kunde rädda oss.

KANNIBALORMEN – EN AV DE GIFTIGASTE ORMARNA I VÄRLDEN

På resorten dagen innan hade de berättat för oss att de hittat en svart-vit sjörom. Lokalborna dödade den på direkten och grävde ned den långt in i skogen. Med detta i baktanke kunde ju inte ormen vara annat än farlig, trodde vi. Fijianerna i båten lugnade oss och sa att den inte alls var farlig och att den var vanlig däromkring. Vi bestämde oss för att hoppa i igen. Den här gången i hopp om att stöta på en orm som kunde fastna på kameran.

När vi sedan kom tillbaka till vår båt och berättade om ormen tittade kaptenen på oss med en allvarlig blick. Han menade att det var en Yellow-lipped sea krait vi sett som är oerhört farlig och giftig. Det är en av de giftigaste ormarna i världen och efter ett bett dör man på bara några minuter. 50 procent av kraitens bett har dödlig utgång – även om offret hinner behandlas med motgift. Ormens gift verkar genom att träffa nervsystemet och förlama bytet, som vanligtvis dör av andningsproblem. Den är även känd under namnet ”kannibalormen” eftersom den utöver möss och ödlor även livnär sig på andra ormar inklusive sin egen ras.

’FIJI TIME’

När vi kom tillbaka till resorten låg vi och hade Fiji time i hängmattorna och skrev i våra dagböcker. Här i Fiji finns inga tider och inga måsten. Frågar du vad klockan är får du till svar: It’s Fiji time! Vilka dök inte upp? Jo, Jack och Tom såklart, inte hade vi blivit av med dem inte! När du reser runt så som vi gör så har du en annorlunda uppfattning om saker och ting. Du lever för dagen och planerar ingenting. Har du någon slags plan så vet du den ändå inte förrän den dagen är kommen. Därför hade vi ingen aning om att vi skulle hamna på samma öar som dessa grabbar. Det blev ju en glad överraskning! Kvällen avslutades med kortspel under den stjärnklara himlen.