Semester och sociala medier

Sommar och semester – då man jobbar på minnen som får leva kvar och muntra upp den mörkare vintern när man sedan tänker tillbaka. Sommaren är ju helt fantastisk; solig, varm, sena nätter, avkopplande och stressfri.

 

 

>> INLÄGGET INNEHÅLLER ETT REKLAMSAMARBETE MED AUTO EUROPE. LÄS MER HÄR. <<

 

 

Eller? Stressfri är den då inte, jag känner mig så stressad för att hinna med allt jag vill på sommaren. Listan är så lång, men tiden så knapp. Redan i maj/juni börjar jag känna mig stressad över att sommaren snart är över. Varenda helg och varenda ledig stund är uppbokad. Då är det svårt att koppla av, det finns en massa måsten trots att man är ledig. De största av mina måsten som jag själv har byggt upp är sociala medier. Inom min bransch vill jag synas. Jag vill visa upp det jag gör för att det kan dyka upp möjligheter. Det är såklart också trevligt med bekräftelse på om man är på rätt spår och om folk gillar det jag gör eller inte.

 

Hektisk sommar

 

Men hur mår man av sociala medier egentligen? Det är så många som kommenterar om att jag lever livet hela tiden. Det är ju så jag framställer mig själv i sociala medier. Jag har haft en helt awesome sommar! Helt underbar har den varit! Men samtidigt kommer ju inte all sanning fram genom bilder på Instagram. Jag och Christine har pratat mycket om att vi aldrig hinner sätta oss ned och bara ta det lugnt. Det är alltid något som ska göras, planera nästa seglats, kolla vädret, läsa på om hamnar, kolla vädret igen, laga något på båten, segla i kulingvindar och bli nedstänkt av vågor i flera timmar om dagen.

 

Min sommar har inte varit så chill som den ser ut att ha varit på Instagram. Och jag är inte ute och seglar stup i kvarten, jag vill bara dela med mig av de fantastiska stunder som jag lyckas fånga på bild. Det handlar om att ta vara på varje ledig stund man har, och jag har faktiskt jobbat dubbelt hela juli så det har varit en hektisk sommar.

 

 

Jämförelser

 

Jag jämför mig med typ alla jag följer på Instagram. Det är väl därför listan på saker jag vill göra är så lång också. Och listan på hur jag vill se ut, hur jag vill vara, vad jag vill lära sig, vad jag redan vill vara bra på osv osv. Men det går ju inte! Jag kan inte vara alla miljarder människor samtidigt. Jag hinner och kan bara vara mig, så varför ska jag gå runt och må dåligt över att inte vara nöjd med mig själv? Känner ni igen er? 

 

Instagram är en fantasivärld

 

Instagram är en fantasivärld, det är inte verkligheten. Trots att vi vet det så väl så är det ändå så svårt att förstå det. Dessutom, hur kan man låta det ta upp så mycket tid av ens liv egentligen? Det är ofta jag borde göra tusen saker. Men det är så svårt att komma igång och istället sätter man sig och scrollar på Instagram och så fastnar man där.

 

Tänk om inte sociala medier fanns, vad mycket man skulle få gjort då! Men också, vad tråkigt. Det är ju en fantastisk källa för inspiration och jag utvecklas genom att titta mycket på bild. Jag vill synas i sociala medier för att dela med mig av mina bilder och försöka fånga intresse från företag vilket kan gynna mig med jobb eller andra möjligheter. Samtidigt vill jag inte synas på grund av hur det får mig att må, och att veta att jag själv kan orsaka att andra mår dåligt.

 

Auto Europe har gjort en undersökning i sommar på hur genomsnittssvensken spenderar sin semester. 2,6 timmar om dagen lägger vi på sociala medier. 2,6 timmar! Var lyckas vi klämma in den tiden? Varför måste vi titta på hur alla andra har det när vi själva har semester och bara ska njuta av att vi har det bra? Och varför har människan ett så stort behov av att visa alla andra hur bra man själv har det? Jag har haft en trave böcker som jag hade tänkt läsa den här sommaren. Jag har nog läst två sidor i en av dem.

 

Det kanske är dags att stänga av mobilen ett tag och börja fokusera på sig själv, då skulle det dyka upp en massa tid till att läsa böcker. När vi reste i Sydamerika hade vi väldigt sällan internet på telefonen. Det var så skönt! Jag försökte hålla mig ifrån telefonen så mycket jag kunde när vi kom hem, men idag är jag tyvärr helt beroende av min telefon.

 

Känner ni igen er?

 

 

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *