Man blir behandlad själv som man behandlar andra

Det tisslas och tasslas på jobbet nu. Alla har fått nog av den ryska tsaren. Vi är totalt 7 personer som jobbar i servisen och en tjej i baren förutom ägarna och managerna. Det har börjat lite ny personal som hjälper till på helgerna också, men de är väldigt färska. Restaurangen överlever alltså pga. oss 8 backpackers från olika delar av världen som springer och slavar, varav jag och två kanadensiska tjejer började för en dryg månad sedan. De andra har jobbat några månader, varav Eve har jobbat längst av alla, hela 6 månader. Ägarna vet att Eve ska börja sin Australien resa första veckan i december. Det ägarna inte vet är att alla vi andra kommer lämna restaurangen innan jul. Jag trodde inte det var så illa, men det är det. Jag drar den 5 december vilket är en måndag. Vi får lön varje söndag så jag tänkte låtsas som ingenting och ta mina pengar och sedan ringa på måndagen och säga att något hänt och jag måste åka hem på störten. Då är Eve redan borta, och Franc lämnar den 8e. Samma vecka lämnar även Francesca, och de två kanadensarna kommer lämna vilken vecka som helst nu. Kvar har vi Caroline i baren, och hon drar den 22 december. Alltså, kan det bli mer katastrof än så här? Om de bara visste hur deras snara framtid ser ut… Under jul är det hysteriskt mycket att göra, och de kommer vara tvungna att ha en restaurang full med ny personal, utan någon som kan lära upp dem. Oj, oj, oj, jag hade gärna haft en filmkamera gömd i taket så jag kan följa dramat hemifrån. Men jag känner inte den minsta skuld, jag tycker bara det är otroligt komiskt att de kommer få så mycket skit helt ovetandes. Jag vill inte låta rasistisk nu, men när man blir behandlad som skit av personer som kommer från ett speciellt land så får man inte någon speciellt bra uppfattning om det folkslaget. Alla ryssar är väl inte likadana kanske men just nu är jag väldigt anti dem. Det finns väldigt mycket ryssar här, eller så är det bara att alla samlas just på den här restaurangen. Men det är lätt att urskilja ryssar, har jag lärt mig nu. De är ganska aggressiva i deras kroppsspråk och det låter ofta som att de bråkar när de pratar till varandra. De är högljudda och kräsna och de blir aldrig nöjda. De har alltid rätt och alla andra alltid fel. Förlåt om jag försäger mig nu, men måste bara få ur min frustration. Jag har jobbat för en svensk idiot förut också, så det finns väl idioter överallt, framför allt i restaurangbranschen. Men som ni kanske förstår kommer jag aldrig jobba på en rysk ägd restaurang igen, tyvärr. Sedan förstår jag mig inte på deras mat heller, den är konstig. Men det vet jag ju att folk tycker om svensk mat också, liksom sill och surströmming vem äter det?

 

Igår tror jag att vi miste minst tre gäster på restaurangen. Ägarna och managerna vet inte vad service är eller hur man behandlar gäster. För det första var det en kille i ett sällskap som suttit och käkat middag som ville beställa in en kula glass i en strut till efterrätt. Det är ju trots allt Gelato Bar jag jobbar på, även fast det bara finns typ 5 olika glassorter som är gömda längst bak i baren. Men då fick jag höra av den ryska ägaren att det kunde jag inte servera. En kula är bara till för take away tydligen, och om man ska sitta där och äta så måste man beställa en dyr efterrätt som består av två kulor i en skål. Alltså va? Detta sa han otrevligt till gästen så gästen gick därifrån utan glass och kommer antagligen inte tillbaka. Där miste han pengarna för glassen och pengarna från en gäst. Situation nummer två var en kvinna som satt och läste tidningen och drack sitt kaffe, men blev avbruten av att vår upprörda hungariska manager började prata högt bakom ryggen på henne om vad det är för fasoner att ha fötterna uppe på stolen? Kvinnan frågade mig vad min manager hade för problem och tyckte att hon ”was freaking her out”. Vad ska man säga? Det sista som hände under dagen var en annan kvinna som beställde in en bakelse, och våra bakelser är ”alltid” nybakade och färska varje dag. Jo tjena. De säljer gårdagens bakverk för samma pris och låtsas som att de är färska. Men kvinnan kände ju att vaniljkrämen var gammal och sa till vår manager och tyckte att hon skulle slänga resten av bakverken som stod i fönstret så att ingen annan råkade ut för en lika dålig dessert. Vår manager svarade på ett oartigt sätt att det inte är något fel på våra bakverk och att det var hon som inte visste hur kakan skulle smaka. Kvinnan sa till mig utanför restaurangen att hon aldrig kommer komma tillbaka när hon blivit bemött på det viset och jag fick återigen ursäkta mig för min otrevliga manager. Detta händer gång på gång, jag får viska i gästernas öron och ursäkta mina chefers beteende för att jag skäms för dem, man kan inte bemöta folk på sättet de gör det på. Flera gånger får jag ljuga och säga att grädden i bakelserna antagligen blivit sur eftersom att de blivit varma i fönstret, eftersom de är ”helt färska”. Det saknas väl att någon blir sjuk av de gamla desserterna. Dessutom gormar och skriker de på oss framför alla gäster så de undrar vad det är för dårhus de hamnat på. Hur tänker man, tror man att folk tycker det är trevligt att gå på en sådan restaurang? På café och restaurang är det ju mysigt med musik, men inte på vår restaurang. Om vi sätter på musik slår cheferna av den och säger att musik kan vi lyssna på hemma. Men allt är mycket trevligare med musik och musik gör faktiskt att man köper mer. Har ni tänkt på att vissa affärer har DJ:s i sina affärer, eller spelar musik väldigt högt? Det är för att man omedvetet handlar mer när man lyssnar på musik. Och varför ökar ljudvolymen på pubarna ju senare det blir? För att man köper mer dricka ju högre volym det är. Stämmer ganska bra va?

 

Hur som helst, det är inte lång tid kvar nu. Jag känner mig ganska klar med Sydney och Bondi Beach trots allt, jag är ju inte så mycket för storstäder så att jag kommer byta ut bikinin mot täckbrallor snart ser jag bara fram emot. Dessutom är det dåligt väder här nu, det bara regnar konstant och då finns det ingenting att göra! Jag behöver sol nu men den verkar inte vilja komma fram, min bränna börjar försvinna. Jag kan ju inte komma hem helt blek, det går ju inte! Snälla sol kom fram!

 

By the way, min telefon är på väg att ge upp hoppet om livet. Under flera månader har jag inte kunnat låsa den så jag har ringt alla möjliga konstiga nummer varje dag. Men nu går det inte att höra folk när de ringer heller, och den bara stänger av sig hela tiden. Det kanske är på tiden att inse att det även är dags för mig att skaffa mig en smartphone för att inte hamna efter i utvecklingen. Men en smartphone är inte en travelphone så jag kanske rotar fram den gamla hederliga klossen längst ned hemma i byrålådan så får den leva vidare ett tag till!

Share

0 thoughts on “Man blir behandlad själv som man behandlar andra

  1. Hello! Tänkte bara kika in och önska en trevlig kväll och tipsa om en titt på mig blogg 🙂
    Kram!! 🙂
    Ps. Det där va en jäkla massa text! 😀

  2. Asså vilken jäkla ägare! Det är nog skönt att du lämnar som en av dom första för jag tycker lite synd om den sista som lämnar, då lär han ju få sånna jäkla utbrott efter alla som lämnat honom i skiten. Jasså din mobil har blivit som min ögonsten. Bara att göra som jag, köp en iphone. Det är visst en resetelefon. Då kan du kolla upp på nätet allt du behöver veta istället för att behöva vänta tills Peter Pan öppnar och du kan ha suduko på den 😛 haha

  3. Helena och Jossan: Jag har aldrig haft en smartphone så jag har väl antagligen ingen koll! Men vad jag har sett så verkar de väldigt ömtåliga och skärmen är oftast trasig? De flesta som reser med en Iphone har en liten skrutt telefon som de köpt här nere tillsammans med ett australiskt simkort som de kan ha i sanden på beachen och i regnskog osv. Iphonen använder de mer till internet och när man inte behöver vara så försiktig om den, har jag fått känslan av i alla fall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *